Digitala Affärer

(min ledare till nästa nummer. Tyck till under veckan. På fredag är det för sent…)

Många företagsledningar grubblar just nu på hur de ska förhålla sig till dessa nya kanaler mot omvärlden och på många kliar det i fingarna att styra upp, strama åt och reglera.

Men det finns många fallgropar på de vägarna, det kan jag lova.

De flesta styrdokument av de här slaget brukar likna ”tio Guds bud” – saker du inte får göra. Du får inte göra si, du får inte göra så. Och det brukar ta utgångspunkt i att vi som medarbetare är en integrerad del av företaget – att vi på arbetstid ”tillhör” företaget.

Så kanske man kunde resonera på 50-talet. Eller i Nordkorea. Men numera måste vi tänka annorlunda.

Utgångspunkten måste vara att våra medarbetare både är anställda och självständiga individer med en egen hjärna. Och utgångspunkten måste vara att det är bra att det är så.

Vi måste dra nytta av vår mångfald, av olikheten och av de många olika sätt att argumentera för vår vision, våra produkter och våra tjänster. Att vi faktiskt inte bara är ett toppstyrt slagskepp från andra världskriget, utan en social konstruktion bestående av en rik flora av åsikter, resonemang och personligheter.

I en sådan värld tror jag en smart strategi för sociala medier bygger på tre hörnstenar:

- Utbildning. Se till att dina medarbetare lär sig vad sociala medier är, hur de fungerar och att de förstår logiken bakom det nya samtalet på nätet.

- Tillåtande attityd. Våga låta dina medarbetare pröva på, testa och lära sig på egen hand. Det går inte att lära sig de sociala medierna i en skolbänk. Man lär sig genom att göra.

- Ständigt visionsarbete. Glöm aldrig bort att sälja in din vision för företaget till dina egna medarbetare. Alla kanske inte tror blint på all du säger, men jobba ständigt på att stärka dina visioner hos din personal. Då kommer de också att bli goda ambassadörer på nätet.

Alla pratar om:

- Iphone-applikationer. Trots att Apples mobil knappast är en fantastisk telefon så är den så banbrytande att man inte kan blunda för genialiteten.

Alla borde prata om:

- Facebooks långsiktiga strategi. Tjänsten ändras, sakta men säkert. Frågan är var det slutar.

Sajttips:

http://gowalla.com/

Spännande Iphone-applikation, där du talar om var du är och kan samtidigt se var dina kontakter befinner sig. Lekfullt, men också kreativt och spännande.

Facebooks nya sekretessinställningar damp ned i veckan. Och det är förändringar som faktiskt förändrar tjänsten i grunden. Det vet Facebook. Det märks tydligt på den ansträngning som Mark Zuckerbergs gäng lagt ned på att tona ner, för att inte säga försöka dölja, de viktigaste förändringarna - ur användarnas synpunkt. Bland annat genom att använda ett närmast Orwellianskt tvärtom-språk (Som Read Write Web mycket underhållande påpekar) när man annonserar förändringen. Facebook säger att de vill hjälpa oss att skydda vår integritet - men ändrar sedan default-inställningen så att hela webben kan se våra bilder, statusuppdateringar och annat vi skapar. Lurigt, minst sagt.

Själv fick jag ett pop-up fönster som manade mig att se över mina inställningarna. Så jag kollade lite, drog i ett reglage och gick vidare med vardagen. Det var jag och 22 miljoner andra användare som slumpmässigt valts ut att få denna påminnelse. För resten av de totalt 350 miljonerna Facebook-brukare ändrades bara inställningarna till de nya utan större påminnelse.

Jag missade helt (innan jag läste denna post) att mina statusuppdateringar efter ändringen blivit publika (Och då la jag faktiskt någon minut på att se över inställningarna.) Jag är troligen inte ensam om det.

Det kan tyckas vara en småsak. Men jag tror inte att den gemene Facebook-användaren tycker det. Själva premissen för Facebook, det sociala kontraktet i denna digitala gemenskap, om man så vill, bygger på den symmetriska vänrelationen där båda personerna behöver godkänna varandra som vänner innan man börjar dela information.

Så tror jag de flesta svenska FB-användare ser det. Och jag tror att många av dem inte har en aning om att det inte längre förhåller sig så.

Så varför gör Facebook det här? För att världen blir bättre av öppenhet, enligt dem själva. Och så för att det ger mer innehåll som skapar värde för användarna (vilket så klart ger mer trafik till Facebook, som ger mer reklamintäkter).

Twitters framgångar med sina assymetriska öppna relationer har sannolikt också bidragit. Ingen klagar ju på Twitter eller Myspace, säger en Facebook-representant till Read Write Web. Men det är ju det som är grejen med Twitter; att det inte är Facebook och vice versa.

Visst finns det många goda argument för öppenhet generellt. Det är en stark och viktig trend på många arenor just nu. Men jag tror att den ökade öppenheten också föder strömningar åt motsatta håll. Vi vill vara öppna, javisst. Men vi vill också ingå i mer nischade sammanhang där vi kan vara mer informella och privata. Där har Facebook i alla fall för mig fyllt en viktig funktion.

Jag postar inte samma saker på Twitter som på Facebook. Det har för mig bara blivit mer tydligt de senaste åren. På Facebook vill jag i allt större utsträckning ha mäniskor jag känner rätt väl - som faktiskt tycker det är intressant på riktigt att veta hur jag sovit och vad jag äter till frukost.

Jag är övertygad om att framtidens nätverkstjänster kommer att låta oss tydligare definiera fler typer av sociala relationer och göra det enklare att anpassa informationsutbytet därefter. Tjänster som ännu bättre kan matcha de grader av vänskap som vi hanterar i vardagen kan bli otroligt kraftfulla.

I väntan på detta är det spännande att följa Facebook. För med 350 miljoner användare så kan man lätt argumentera för att Facebook förändrar världen snarare än reagerar på den.

Klargörande: Självklart kan man fortfarande själv bestämma om man vill att ens bilder eller statusuppdateringar ska vara publika. Men nu krävs det att man själv är aktiv. Och för många som inte orkar sätta sig in i frågan så ändras förutsättningarna. Frågan är om Facebook-grundaren Mark Zuckerberg själv förstått sekretessförändringarna?

(min ledare till nästa nummer)

Vi kan snart summera 2009 och istället börja blicka framåt. Jag har givetvis inga svar, men här är några förusägelser som jag delvis hoppas, delvis fruktar ska slå in nästa år.

1 – Google tappar marknadsandelar (sannolikhet 40 %)

Googles framfart har imponerat på oss i åratal. Nästa år tror jag att Google kommer att kämpa både med sin egen organisation och med många konkurrenters.

2 – Facebook slår alla rekord (sannolikhet 90 %)

Jag tror att Facebook kommer att fortsätta att vara den stora, breda sociala sajten som alla måste förhålla sig till, oavsett om man är marknadschef, vd eller möjligen konkurrent.

3 – Nätet skördar offer i tidningsvärlden (sannolikhet 50 %)

Internet ändrar förutsättningarna för oss alla, men en bransch som kommer att få det extra tufft nästa år är dagstidningsbranschen. Det finns en ljus framtid för tidningarna, men tyvärr kommer omställningen till det nya att skörda offer. Det börjar nästa år.

4 – E-handeln exploderar (sannolikhet 80 %)

E-handelsfenomenet verkar ostoppbart just nu. Nästa år tror jag att vi kommer att handla mer och helt nya grejer på nätet. Det leder till fler aktörer på marknaden och fler leverantörer till e-handlarna.

5 – Reinfeldt börjar twittra (sannolikhet 30 %)

Inför valet är sannolikheten stor att vår statsminister kommer att börja använda Twitter. Redan finns det regeringsmedlemmar som förstått den nya tekniken. Statsministern kommer strax ikapp.

6 – Obama-effekten uteblev helt (sannolikhet 80 %)

Trots stora investeringar i partiernas sajter och dyra konsulttimmar hos amerikanska byråer kommer det svenska valet att vara ungefär som vanligt. Obama-effekten kan inte köpas för pengar.

Alla pratar om…

… integritet och transparens. Hur kan vi vara både öppna och samtidigt ha koll på vad som sägs om oss? 10 000-kronorsfrågan.

Alla borde prata om…

… den kulturförändring som kommer att krävas för att ro hem en ny investering i sociala medier. Oavsett bransch.

Sajttips:

http://www.google.com/squared

Ett något udda och kanske smalt verktyg, men Googles alla nya tjänster tvingar oss alltid att tänka i nya banor.

Tidigare i höst arrangerade Internetworld Webbdagarna i Malmö och Göteborg. De femte och sjätte Webbdagarna för min del sedan jag började på Internetworld för snart två år sedan. Åren går fort, men det har också hunnit hända mycket. Då var begreppet sociala medier i sin linda och talarna pratade över huvudet på besökarna. Facebook hade sköljt som en våg över Sverige och företagen hade börjat nosa på det. Men det fanns få svenska exempel på hur sociala medier användes i verksamheter. Då pratade vi också mer webb 2.0, ett ord som mer och mer verkar ha bytts ut mot webben, helt enkelt.

Idag är bilden en annan. De konkreta exemplen från satsningar i sociala medier ligger nära tillhands. Tröskeln är lägre och budskapen når fram. På Webbdagarna pratade Comhem om den dialog det för med sina kunder på Twitter. Och försäkringsföretaget Europeiska berättade om att de har kopplat sin interna och externa webb till en blogg, Twitter, Facebook och en Youtube-kanal. Många av de företag som besöker Webbdagarna verkar också vilja lägga tid och engagemang på sociala medier, medan få ännu gör det.

En färsk undersökning med 60 svenska marknadschefer som gjorts av Episerver, leverantör av publiceringssystem, visar att var fjärde medelstort företag (23 procent) planerar att utveckla webbplatsen för att kunna hantera sociala medier. De andra svarsalternativen var personalisering på webbplatsen (8 procent) och att kunna hantera rörlig bild (6 procent). Men den största delen av företagen (47 procent) valde alternativet “vi har inte bestämt exakt vad vi ska göra på webben ännu”. Episervers analys är att de funderar på hur de kan få ut maximal affärsnytta för satsningar inom digital marknadsföring och sociala medier.

Det är också den känslan jag får när jag intervjuar konsulter och företag inför en kommande artikel. De konkreta exemplen finns och visar på att sociala medier driver engagemang, men hur ska det kopplas tillbaka till affären? De företag som inte har testat sociala medier är också de som är mest skeptiska. Och trots att det ska vara relativt enkelt att pröva så tycker många företag fortfarande att det verkar svårt och jobbigt. Det kan det tyckas vara, utifrån den tid och det engagemang man måste lägga ner. Däremot betalar det sig i de flesta fall i andra värden som trovärdighet och synlighet. Men resultatet är självklart unikt för varje enskilt företag.

Vad betyder ekot i sociala medier just för ditt företag?

Globala internetfenomen brukar växa snabbare än influensa och få ännu mer utrymme i såväl media som i kafferum. Ena dagen vet ingen vad Twitter är, dagen efter kan till och med de mest teknofoba modebloggarna krysta fram tweets om det senaste läppglanset - och Twitter-manin är ett faktum.

Som arrangör av SIME och long time lover av allt som har med webben att göra ser jag alltid fram emot nästa års digitala landsplåga. Mot bakgrund av detta är jag inte lite besviken på 2009. 2005 var Skype namnet på allas läppar och andra vågen av dotcom-boom såg dagens ljus. 2006 skulle alla vara meningslösa avatarer i Secondlife. 2007 fick Youtube en hel värld att överkonsumera och överdistribuera snack-entertainment, samtidigt som tv-tittandet förändrades för alltid. 2008 slog Facebook strike och de lokala konkurrenterna som till exempel Lunarstorm föll som käglor. 2008 var även året då geekarnas kommunikationsmedel nummer ett - Twitter - nådde ut i Bingolotto-Sverige.

Vad kan man då säga om man lite för tidigt skulle ge sig på att utvärdera 2009? Nja, det saknas något… Visserligen är Spotify en übercool tjänst. Lika beroendeframkallande för användaren som världsomdanande för musikindustrin. Men antalet användare är fortfarande för få för att Spotify ska kunna kvalificera sig som årets digitala landsplåga.

Iphone-applikationer, då? Platsar inte det in som ”the new cool”? Här har vi något som förändrar spelreglerna för en hel industri och river barriärerna som operatörerna byggt upp mellan idéer, tjänster och miljontals användare. Men Iphone-apps har inte riktigt nått ut i stugorna än så jag efterfrågar fortfarande en RIKTIG landsplåga (tänk Kuben eller Skateboard, fast i digital form).

Tittar man i business to business-segmentet tornar cloud computing upp sig som ett av de mest spännande teknikskiftena någonsin. Att förvandla datorkraft från att vara racks med servrar som du måste köpa till att vara som elkonsumtion, där man betalar för det man använder och det är nästan gratis att komma igång.

Även om cloud computing inte ännu hunnit förändra världen fundamentalt så både hoppas och tror jag att det kommer att göra det i framtiden. Cloud computing gör att det för första gången är billigt att gå från idé till lansering, att gå från idé till att sälja till en global marknad och att utan att det kostar skjortan eller riskkapital kunna ha vad alla drömde om när vi startade Boxman: ”an easily scalable global e-commerce solution”. Blir bara den drömmen sann kommer jag nog att få tillräckligt med globala landsplågor kommande år.

/Ola Ahlvarsson

Ola Ahlvarsson är ordförande i Result och en av de drivande bakom internetkonferensen Sime.

Mycket fokus på realtidswebb i veckan. Både Google och Microsoft blir kompisar med Twitter för att tappa den realtidsresurs som Twitter är. Dessutom realtidskonferens här på hemmaplan med massor av intressanta personer.

Fortfarande en stor snackis är också Google Wave som trots att mottagandet hos beta-testarna är blandat just har realtidsmöjligheter som är riktigt spännande.

Och förutom att Wave är en spännande tjänst i sig så är det minst lika intressant sättet som Google förhåller sig till tjänsten.

När Internetworld träffade Googles Vint Cerf i veckan sa han återigen det som vi hörde när Wave först presenterades; nämligen att  “Vi (Google) vet inte hur detta (Google Wave) kan komma att användas.”

Man skulle kunna se det som en svaghet, ett tecken på att Wave egentligen är ett ganska ofokuserat projekt utan tydlig utvecklingsplan. Och som vi kanske kommer och minnas som en fin tanke om ett par år när tjänsten självdött.

Men jag tror snarare att man ska se det som ett tecken i tiden. Som ett väldigt modernt sätt att jobba med innovation.

För det är ganska kraftfullt att säga “vi vet inte”. I en tid när så många lägger så mycket tid och kraft på att mer eller mindre tvärsäkert berätta hur världen kommer att se ut imorgon framstår det nästan som revolutionerande.

Och visst är det så. Ingen vet ju. Massans nycker är rätt omöjligt att förutsäga innan nya rörelser redan satts i rullning. Nya genombrott för hårdvaran eller infrastrukturen kan rita om spelplanen i ett nafs, likaså geopolitiska händelser som krig, terrordåd och energikriser.

Google har ju naturligtvis en analys av framtidens behov. Det är den som är bakgrunden till Wave. Men det är grundat utifrån EN grupp människor på ETT (förvisso jättestort) företag. Och det kommer man bara en bit med. Google förstår detta. Därför låter man resten av världen hjälpa till med att ta tjänsten vidare.

Istället för ett beta-test kan man se det kort och gott som modern produktutveckling - i realtid.

Sociala medier. Det är ju det som gäller för det företag som vill nå ut till smörgåsbordet av potentiella kunder. I Sverige använder minst 2,7 miljoner personer Facebook. Tänk om alla de kände till ens produkt, surfade på ens sajt och köpte ens varor. Grymt.

Naturligtvis ska alla på ett företag ha ett telefonnummer och en mejladress. Hittills har det inte varit lika självklart att ha ett Twitterkonto eller att man går med i företagets Facebookgrupp. Men eftersom sociala medier blir allt viktigare som kanal för marknadsföring börjar webbnissar och marknadsansvariga fundera på om inte en Twitterkanal vardera är minst lika viktig.

Under Webbdagarna i Göteborg berättade Samuel Garlöv på Comhem om hur företagets kundsupport använder Twitter. Comhem har nämligen fattat vad Twitter är: ett verktyg för att kommunicera. Om verktyget gör nytta eller inte beror till 90 procent på vad du har att säga. Som kundsupport är Twitter riktigt bra. De som arbetar på supporten kan samtala med flera personer samtidigt, jämfört med traditionell telefonsupport. Dessutom blir tweeten sökbar så att andra som haft liknande problem kan få möjlighet att reda upp sitt krångel utan att ens behöva höra av sig och ta upp supportens tid.

Det är innheållet som räknas, även i paket

För att återgå till telefonliknelsen: det är självklart att ett företag måste ha ett nummer där de är lätta att kontakta. Men att anställda busringer till kunder, drar ett skämt i luren, fnissar och lägger på skulle knappast vara en vinnande marknadsföringsstrategi. Detsamma gäller för digital kommunikation. Att spamma kunder med reklamerbjudanden, eller meningslös information via mejl, Twitter eller sociala nätverk är inte mer effektivt för att det sker online.

En blogg kan vara ett utmärkt sätt att göra sin sajt mer personlig, men innan man lanserar en företagsblogg ska man nog ha funderat ut vad bloggens innehåll ska vara. Inga kunder kommer att lockas till en sajt via en dåligt uppdaterad, tråkig eller opersonlig blogg. Och ärligt talat: För den som inte jobbar där är snacket i fikarummet hos ett främmande företag sällan intressant att tjyvlyssna på.

Men tänk om bloggen kunde fungera som ett forum för kunderna? För de som använder era produkter är det intressant att få veta om något liknande är på väg. Detta gäller både de som letar efter skor av ett visst märke och de som vill ha den senaste mjukvaran för fotoredigering. Passa på att be om feedback från engagerade kunder på bloggen! Och se till att svara, så att de som hör av sig till er ser att ert företag är intresserat av deras åsikter.

Twitter, Facebook och bloggar kommer inte att få något företag att lyckas på webben. Men innehållet som ett företag väljer att fylla dessa kommunikationskanaler med kan vara nyckeln till framgång.

Foto från: IngaMun

Allt sedan mikrobloggandet, och Twittrandet i synnerhet, spridit sig så brett i Sverige att vi nu kan njuta 140 tecken åt gången av alla från Mona Sahlin till närmsta grannen, så har man kunnat skönja en mängd olika förhållningsätt till detta fenomen. Och om vi tar fram den breda penseln så går det utmärkt att koka ner detta till ett antal Twitter-typer. Här är de:

Pretto-Twittraren
Ser varje Tweet som dikt eller en roman, en chans att förmedla världen sina innersta sanningar. Knåpar länge med varje inlägg för att vinnlägga sig om att de håller högsta möjliga stilistiska nivå. Antingen kräks man mentalt av pretto-twittrarens plattityder eller så bara älskar man de välformulerade insikterna, eller det faktum att han (ofta just en han) faktiskt försöker säga något viktigt istället för att posta länkar till Boing Boing.

Skojaren
Klassens clown var självklart snabb att hitta till Twitter. En helt ny kanal för att terrorisera omgivningen med sitt tvångsmässiga skämtande. Gör sig gärna lustig just över det tokroliga i att massor av människor sitter och berättar om sina liv på 140 tecken i taget. Kan lätt bli tröttsam för typer som business-twittraren eller spanarn.

Business-twittraren
Använder Twitter i jobbet och bara i jobbet. Postar mest meddelanden om företagets senaste affär,  eller länk till ett nytt blogginlägg från vd (i många fall Business-Twittraren själv). För de närmast sörjande är han ytterst relevant, för andra inte så värst.

Länksprutan
Webben är full av intressanta artiklar och fenomen och länksprutan har gjort det till sin uppgift att dela med sig av allt intressant han läser. Har ofta ett jobb som låter henne eller honom surfa konstant. När länksprutan jobbar på riktigt är oklart. På rätt humör är denna Twitter-typ en perfekt kompanjon för att förströ några timmar framför skärmen. Men i stressade situationer så är de lätt att inte se skogen för alla kortade url:er.

Spanarn
Postar sällan själv men läser allt från dem han följer. Använder Twitter som nyhetskanal i gammaldags mening. Har järnkoll på vad kollegorna, affärskontakterna och vännerna gör och delar men utan att själv dela med sig.

Politikern
Vet att han eller hon borde kommunicera på Twitter men har kanske inte riktigt fattat vad som är grejen. Postar ibland något inlägg i still med “Bra torgmöte i Karlstad igår” eller om andan verkligen faller på ett gammalt hederligt påhopp på random politisk motståndare.

Den supersociala
Ett socialt geni (eller monster, beroende på vem som tycker) som tagit sina skills till mikrobloggen. Denna typ lyckas, trots att det är ganska yxigt på Twitter, delta i massor av långa konversationer. Jobbar hårt på att svara på och retweeta sina kontakters inlägg. Är också mer än pigg på att träffa sina Twitter-kontakter IRL.

Spammaren
Denna typ möter du i din mejlkorg när ett glatt mejl informerar om att CrazyVanessa samt TastyTmy från Glasgow och New Orleans nu följer dig på Twitter. Vad du än gör börja inte följa dem tillbaka. Då får de kraft och blir ännu mäktigare.

Godmorgon/godnatt-Twittraren
Börjar dagen med att posta “Godmorgon”, följt av “Lunch” och sedan “Godnatt” på kvällen. Eventuellt en “Fika” på eftermiddagen. That´s it.

Pr-Twittraren
Ökänd typ som i bästa fall förmedlar någon rolig Facebook-app eller klädutförsäljning på stan. Och i sämsta fall länkar till trista pressreleaser. När pr-twittraren lägger till folk att följa kan den få irriterade journalister på halsen.

Alla typer är förstås bra på sitt sätt, utom de dåliga (spammarna). Själv skulle jag nog helst vilja vara en mix av den supersociala och länksprutan men är rädd att jag allt för ofta hemfaller åt godmogon/godnatt-beteendet. Vilken typ är du?

P.S. Har jag glömt någon (självklart har jag det) så bygg gärna ut listan i kommentarerna. D.S.

Några spaningar från veckan som gått:

Varför inte på webben Konstfack?

I veckan visades det omdebatterade examensverket ”Okänd, kvinna 2009–349701” av Konstfackeleven Anna Odell upp för allmänheten. Eller allmänheten och allmänheten förresten.

Själv har jag inte sett verket. Eftersom jag inte pallrat mig iväg till Konstfacks vårutställning.

För bortsett från alla andra tankar ett sådant projekt väcker så är det en grej som stört mig denna vecka. Varför i hela friden presenterar inte konstnären eller Konstfack ett sådant verk på webben, också. Ett verk som består av video, text och bilder. Ska man behöva gå på galleri för att se sånt? Känns sjukt omodernt. Skärpning konstvärlden.

Sökrevolution?

Wolfram Alpha är en väldigt spännande söktjänst som jag ser fram emot att testa ordentligt under helgen (den öppnas senare idag). Eller snarare informationstjänst. Detta är en helt annan varelse än Google. Men dess tänkta användningsområden är sådant som i alla fall jag använder Google till idag.

Efter att ha tittat på denna screencast om tjänsten är peppet i topp. Hur länge lever man i Finland? Hur många kalorier förbränner jag om jag springer 3 kilometer? Eller hur mycket kostar det att låna en miljon till 5 procents ränta? På dessa frågor och liknande visar Wolfram Alpha upp mycket välstrukturerade och matiga svar som i jämförelsen med en samling disparata webblänkar från Google känns som att jämföra en Porsche med en trasig träskrinda. Ett minst sagt ambitiöst projekt som kan bli hur coolt som helst.

Kanyes versala Twitter-utbrott

Rapparen Kanye West är en väldigt underhållande bloggare. I veckan drog han lans mot Twitter och det faktum att det skapats falska Kanye West-konton som utgett sig för att tillhöra artisten och därmed samlat på sig mängder med followers. Han kritiserade Twitter-ledningen för att de inte tagit bort dessa konton trots att de, enligt Kanye, mycket väl vet att han inte Twittrar. För till skillnad mot de flesta andra kändisar så diggar Kanye West inte Twitter ett dugg. Och han tvekar inte att säga det, eller att använda versaler…

“HEY TWITTER, TAKE THE SO CALLED KANYE WEST TWITTER DOWN NOW …. WHY? … BECAUSE MY CAPS LOCK KEY IS LOUD!!!!!!!!!”

QWERTY-humor, I like.

Om du inte planerar att svara när människor Twittrar om ditt företag. Eller om du måste få varje tweet godkänd av firmans jurister. Då ska ditt företag inte använda Twitter, enligt Advertising Age.

Likaså om du tycker att det är okej att anlita en spök-twittrare för vd:n eller om du planerar att använda Twitter enbart för att pumpa ut de senaste pressreleaserna om företaget. Här kan du läsa alla tio anledningar att inte Twittra: Top 10 Reasons Your Company Probably Shouldn’t Tweet.