Digitala Affärer

Kina är landet som lyckas motbevisa idén om att en fri ekonomi också leder till demokratiskt samhälle. Här har det ledande partiet lyckats lyfta en föråldrad planekonomi till en växande marknadsekonomi och dessutom tagit åt sig äran för att ha lyft landet ur den fattigdom de själva varit med om att orsaka. Ovanpå detta har partiet behållit makten att styra ekonomin på ett makroplan, femårsplanerna anger fortfarande i vilken riktning samhälle och finans ska gå. Staten äger ett stort antal företag. Och av de stora företag som inte är statligt ägda är styrelsens medlemmar ofta också medlemmar i någon av kommunistpartiets falanger.

En annan aspekt som många menar leder till demokrati är spridningen av internet, tillgång till information och möjlighet till kommunikation. Just i Kinas fall verkar detta dock inte hända. Landet har både det största antalet internetanvändare i världen och ett av de mest avancerade systemen för att hindra användare att komma åt oönskade webbplatser: Brandväggen som kommit att kallas ”The Great Firewall of China”.

Inte nog med den statliga övervakningen, även nätanvändarna håller koll på vad de anser passa. Om detta skriver Magnus Breidne och Göran Leijonhufvud i rapporten ”Kina och internet”, som i dagarna gavs ut av Vinnova.

Företag som arbetar i Kina råkar ut för en ny typ av risk, nämligen den växande skaran av nationalistiska aktivister som surfar på utländska webbsajter för att upptäcka och slå ner på vad de uppfattar som kränkningar av Kina. Det mest kända exemplet är franska varuhuskedjan Carrefour som drabbades när stafetten med den olympiska elden, på väg till sommar-OS i Peking, mötte flera protester i Paris i april 2008. Nätaktivister arrangerade då stora demonstrationer utanför flera av Carrefours varuhus i Kina.

Rapporten tar ett helhetsgrepp om både de möjligheter och utmaningar som ett allt mer uppkopplat Kina innebär.

Angående utmaningarna tänker jag att i ett samhälle där en aggressiv nationalism odlas, där insynen i maktens korridorer är liten och där rättsystemet inte alltid är pålitligt, så är det svårt att lyckas som företag. Även om det så klart går, rapporten ger spännande exempel på detta också.

I somras, när den etniska gruppen uighurer drabbade samman med majoritetsbefolkningen hankineser i Kinas nordvästra område Xinjiang, bodde jag i Shanghai. Under oroligheternas första dagar innehöll kompisars statusuppdateringar på Facebook nyheter och kommentarer om läget. Kravallerna eskalerade och efter några dagar var Facebook blockerat. När oroligheterna dött ut skrev en av de stora (statligt ägda) dagstidningarna en artikel om det stora stödet för att Facebook borde straffas för att ha uppviglat folket i Xinjiang.

Två veckor efter Xinjianghändelserna ringde en bekant – en uighur som studerat vid högskolan i Dalarna – och berättade att han försökt höra av sig förut, men privata internetuppkopplingar i hans hemstad var blockerade. Mobilnätet var reglerat så att inga sms kom fram. Nu ringde han på sin jobbtelefon, den enda kommunikationskanal som fortfarande fungerade. Nu, flera månader efteråt, är området fortfarande avskuret från nätet.

Att, som i fallet med Xinjiang, stänga ner nästan all internettillgång visar att Kinas ledare har förstått nätets potential som väg för att samordna protester, sprida information och bilda opinion. Och att de är beredda att kämpa emot. Än så länge är opinionen inte något som borde hålla partimedlemmarna vakna om natten, en stor del av Kinas befolkning stöder kommunistpartiet. Men när - eller om - opinionen svänger, kommer nätet ha en del i att forma framtiden.

• För den som vill läsa mer om Kina och internet finns Vinnova-rapporten att ladda ner här
• För alla som är intresserade av Kina och nätet finns ett fantastiskt TED-talk här, om hur överlevare från jordbävningen i Sichuanprovinsen använde digital kommunikation för att ställa makthavare till svars
• Och för den som intresserar sig för framväxten av ett gräsrotssamhälle, häng med på bloggarkonferens i en grotta, i Guangzhou

Foto av Philip Jägenstedt

Orden kommer från Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm. Hans poäng, som han utvecklade på Stockholm Media Week i veckan,  är att om man behöver tala om internet som ett nytt medium så är man redan hopplöst passé från start. För en tioåring idag så är internet inte nytt. Det har alltid funnits.

Ola Lindholm exemplifierade vidare med sin tvååriga dotter som redan vant sig vid att hon kan peka och se nästan vad hon vill på You Tube. Själv har jag upplevt hur komplett utsiktslöst det är att försöka förklara konceptet tv-tablå för min egen treåring.

Ett annat exempel är Creuna-formgivaren Fredrik Marcus anekdot från årets Webbdagarna om när han med sin son sprungit på en svängig gatumusikant och sonen utbrister “Pappa, ladda ner” och pekar på musikanten.

Jag blir väldigt fascinerad varje gång jag hör liknade historier. För det är faktisk lätt att glömma. Vi som växte upp med två tv-kanaler och utan internet har väldigt lätt för att bli överentusiastiska över alla nya saker vi kan göra idag. Men för en tioåring är internet inte en uppsjö av fantastiska nya möjligheter. Det bara är. Precis som Bamses papperstidning bara är. Tioåringen lägger ingen värdering i att det ena är digitalt och det andra är analogt. Det finns där och används när det passar.

Så det är väl egentligen hög tid att sluta snacka om “nya medier”. Och sluta ställa nytt mot gammalt i en konflikt där bara det ena är rätt. Unga idag tycker inte att analog shopping eller media är ute. De bryr sig inte så länge de får vad de vill ha.

Detta måste vi som är något äldre inte bara snacka om utan verkligen anstränga oss att förstå på djupet om vi ska hänga med när tioåringarna bli 15 och 20 år. Annars är vi som Ola Lindholm uttryckte det “så jäkla stekta”.

Idag rapporterar Sveriges Annonsörer att nästan 74,7 procent av svenskarna undviker reklam på nätet. Det är Sifo som har frågat svenska folket mellan 15-79 år:

”Ibland kan reklam vara intressant och rolig men ibland irriterande. Om du tänker på reklamen i några olika medier och funderar om du inte har något emot reklamen eller om du aktivt försöker undvika reklamen?”

Internet hamnar i nivå med TV och radio, medan morgon- och kvällspress och tidskrifter och magasin ligger på runt 40 procent. Till och med direktreklamen slår nätet.

Tv    74,7%
Morgonpress/Kvällspress    41,6%
Tidskrifter/Magasin    39,2%
Radio    75,0%
Internet    74,7%
Direktreklam    51,2%

Det går att spekulera i orsaker, men en kan vara att internetreklamen helt enkelt är stilistiskt förkastlig. Visst, traditionellt är människor fortfarande mer vana vid tryckt reklam och naturligt är den då mer tilltalande. Och det går att göra mycket mer med en helsida i print. Men i takt med att internet tar en större plats i människors liv så gäller det att tilltala svenska folket även där. En åtgärd kan vara att hitta nya formspråk för att göra reklamen snyggare.

Margareta Kylberg, medierådgivare på Sveriges Annonsörer, kommenterar att en stor del av medieinvesteringarna går upp i rök. Det bådar inte gott för lågkonjunkturens besparingar. Annonsörer, se till att snygga till reklamen på nätet!