Digitala Affärer

(Internetworld hade möjlighet att ha ett par ögon och öron på konferensen Social Media World Forum via Kristofer Björkman, till vardags på Newsdesk. Här är en av hans rapporter).

Nyligen samlades marknadskommunikatörer från hela världen på Social Media World Forum i London med ett gemensamt syfte; att få en idé om hur de ska kommunicera med sin målgrupp när målgruppen nu väljer social media framför annan, traditionell media.

Bakgrunden är alltför välkänd. Ingen kommunikatör kan längre kan blunda för att såväl media som webben i sin helhet blivit social. Målgrupp får sin information, inspiration och kunskap från sin sociala kontext. Få av kommunikatörerna saknar fortfarande en vettig strategi för detta.

- Aldrig någonsin har marknadsförare stått inför en större utmaning än idag, i och med webbens socialisering, sade Ian Johnson, Managing Director för Six Degrees, i sitt välkomsttal.

På plats fanns ett antal aktörer, bland annat Kevin Eyres från Linkedin, som också inledningstalade på konferensen.

- Det är inte vad du vet och vill säga som betyder något, utan vem du känner och vad de vill höra, säger Kevin Eyres, chef för Linkedin Europa.

Enligt honom vilar sig den globala webbekonomin mot tre viktiga fundament just nu:

1) Människors identitet - vilka de är

2) Tillit - vilka de litar på.

3) Samarbete - hur människor interagerar och samarbetar med dem de litar på.

Den sammantagna bilden av dessa tre element bildar utgångspunkten för den sociala webben och dess utveckling.

Trevor Johnson, strategi- och planeringschef på Facebook, fyllde i resonemanget genom att beskriva Facebooks existensberättigande:

- Vårt huvudsakliga fokus på Facebook är att organisera den sociala kontexten, säger han.

Om kommunikatörer på företag ska få ut något av denna kontext så måste de själva socialisera sig med den.

- Webben har blivit social. Och den sociala rörelsen har förändrat allting. Och om du vill kan du också bli social men då måste du engagera dig, uppmanar Trevor Johnson alla kommunikatörer i publiken.

Dock skilde sig Trevors Johsons och Facebooks tre sociala fundament något från Linkedins.

I Facebooks fall handlade det om dessa tre komponenter:

1) Människors identitet och deras sociala profil.

2) Utbytet av information mellan människor, med utgångspunkt från deras sociala kontext.

3) Den tekniska plattformen som möjliggör kommunikationen och utbytet ifråga.

Facebook har skött sina kort så väl att plattformen idag har över 400 miljoner användare (100 miljoner på mobiler) som delar med sig av något innehåll fem miljarder gånger varje dag, varav två miljarder chatt-meddelanden, och 60 miljoner status-uppdateringar. Detta ägnar sig användarna sex miljarder minuter åt varje dag. Det har i sin tur fått olika tredjepartleverantörer att utveckla applikationer för Facebook-plattformen, vilket gjort tjänsten ännu populärare. Tills dags dato finns det fler än 250.000 applikationer för Facebook.

När nyheten om att Facebook.com passerat Google.com i antal besök i USA, spred sig under konferensens första dag, blev hysterin kring företaget närmast total. Utan att överdriva så nämndes Facebook i samtliga diskussioner som rörde tänkbara marknadskommunikativa strategier och aktiviteter.

Trevor Johsons på Facebook tog tillfället i akt att i princip dödförklara traditionella webbannonser, som han menade står sig slätt i jämförelse med den mer organiska dialogen. Han bedyrade att annonser med en social prägel ökar värdet på mediet och att detta ökar målgruppens värdering av varumärket med 68 % och dess handlingar med 25 %.

Trevor Johnson berättade att visningar som resultat av ett egenhändigt publicerat material ger 4,5 gånger mer handling än visningar av köpt plats. Det ska jämföras med visningar som resultat av redaktionellt publicerat material som ger 6,9 gånger mer handling.

En som inte bara kritiserade den traditionella annonsen utan hela den traditionella köpprocessen, var Freddie Laker, chef för digitala strategier på Sapientnitro. Den processen kallar han “den en gång så kända konsumentresan: väl koreograferad, med få kontaktytor, linjär, beroende av fysisk butik och annonsinspirerad.”

Den resan börjar vanligtvis med att konsumenten ser en annons, går till butiken, jämför möjligheter, väljer den bästa, köper den, och senare skapar en mer eller mindre nära och god relation med varumärket ifråga.

- Men inte längre, konstaterar Freddie Laker.

- Dagens konsumentresa börjar egentligen ingenstans utan är frukten av en mosaikplatta av kontaktytor och intryck på webben. Och är i alla högsta grad icke-linjär.

Trevor Johnson tipsade alla marknadskommunikatörer i publiken om fyra enkla steg till att lyckas på den sociala webben:

1) Bli social. Utgå ifrån och utnyttja webbens sociala tjänster och plattformar, samt din och dina kunders sociala kontext

2) Krångla inte till det, börja enkelt, kom igång och ändra under resans gång.

3) Tänk inte bara i kampanjer, skapa istället en kalender för kontinuerlig konversation.

4) Tänk annorlunda, utnyttja nya möjligheter och experimentera.

Kristofer Björkman

Vad kan Facebook lära oss om oss själva? Bryr sig Steve Jobs om svenska tv-bolag? Och hur hamnade Iphone på slagfältet, bokstavligen? Det är några brännande frågor som väckts i veckan. Här är tre tecken i tiden:

Iphone drar i krig
Ett amerikanskt vapenföretag har byggt en Iphone-app för soldater i krig (bild ovan). Intressant som New York Times nämner i artikeln är att vanligtvis så rör sig innovation i motsatt riktning. Alltså att ny avancerad teknik kommer från militären och letar sig sedan ner till konsumenterna (internet, någon?). Men här sker det alltså omvänt. Verkligen ett bevis för Iphone:s höga innovationshöjd.

Folkforskning på Facebook
Att Facebook internt använder sin enorma kunskap om medlemmarna för att utveckla tjänsten är uppenbart. Men samma material skulle lika uppenbart kunna lära oss massor av spännande saker om världen i övrigt. Därför är det väldigt intressant att se den här studien av etnicitet som gjorts av Facebooks egna forskare. Liksom John Battelle hoppas jag på att Facebook snart låter utomstående forskare använda denna dataskatt. Studien i sig är i och förvisso intressant men också så typisk amerikansk; det första man tittar på är ras.

Mediejättarna rör sig
Både SVT och TV4 jobbar för att göra tv mobilt på ett bra sätt. Hoppas bara Apple inte segar med att godkänna. Spontan känsla: efter att i åratal varit mer eller mindre besviken på de stora medieföretagen så är det kul att uppleva en period där de faktiskt ger oss det vi vill ha, när vi vill ha det (typ i alla fall).

Bonniers magasin-prototyp ser också grymt läcker ut. Men den sköna värld som visas i presentationsvideon känns ärligt talat, och tyvärr, rätt avlägsen. Hoppas inte, dock.

(min ledare till nästa nummer. Tyck till under veckan. På fredag är det för sent…)

Många företagsledningar grubblar just nu på hur de ska förhålla sig till dessa nya kanaler mot omvärlden och på många kliar det i fingarna att styra upp, strama åt och reglera.

Men det finns många fallgropar på de vägarna, det kan jag lova.

De flesta styrdokument av de här slaget brukar likna ”tio Guds bud” – saker du inte får göra. Du får inte göra si, du får inte göra så. Och det brukar ta utgångspunkt i att vi som medarbetare är en integrerad del av företaget – att vi på arbetstid ”tillhör” företaget.

Så kanske man kunde resonera på 50-talet. Eller i Nordkorea. Men numera måste vi tänka annorlunda.

Utgångspunkten måste vara att våra medarbetare både är anställda och självständiga individer med en egen hjärna. Och utgångspunkten måste vara att det är bra att det är så.

Vi måste dra nytta av vår mångfald, av olikheten och av de många olika sätt att argumentera för vår vision, våra produkter och våra tjänster. Att vi faktiskt inte bara är ett toppstyrt slagskepp från andra världskriget, utan en social konstruktion bestående av en rik flora av åsikter, resonemang och personligheter.

I en sådan värld tror jag en smart strategi för sociala medier bygger på tre hörnstenar:

- Utbildning. Se till att dina medarbetare lär sig vad sociala medier är, hur de fungerar och att de förstår logiken bakom det nya samtalet på nätet.

- Tillåtande attityd. Våga låta dina medarbetare pröva på, testa och lära sig på egen hand. Det går inte att lära sig de sociala medierna i en skolbänk. Man lär sig genom att göra.

- Ständigt visionsarbete. Glöm aldrig bort att sälja in din vision för företaget till dina egna medarbetare. Alla kanske inte tror blint på all du säger, men jobba ständigt på att stärka dina visioner hos din personal. Då kommer de också att bli goda ambassadörer på nätet.

Alla pratar om:

- Iphone-applikationer. Trots att Apples mobil knappast är en fantastisk telefon så är den så banbrytande att man inte kan blunda för genialiteten.

Alla borde prata om:

- Facebooks långsiktiga strategi. Tjänsten ändras, sakta men säkert. Frågan är var det slutar.

Sajttips:

http://gowalla.com/

Spännande Iphone-applikation, där du talar om var du är och kan samtidigt se var dina kontakter befinner sig. Lekfullt, men också kreativt och spännande.

Facebooks nya sekretessinställningar damp ned i veckan. Och det är förändringar som faktiskt förändrar tjänsten i grunden. Det vet Facebook. Det märks tydligt på den ansträngning som Mark Zuckerbergs gäng lagt ned på att tona ner, för att inte säga försöka dölja, de viktigaste förändringarna - ur användarnas synpunkt. Bland annat genom att använda ett närmast Orwellianskt tvärtom-språk (Som Read Write Web mycket underhållande påpekar) när man annonserar förändringen. Facebook säger att de vill hjälpa oss att skydda vår integritet - men ändrar sedan default-inställningen så att hela webben kan se våra bilder, statusuppdateringar och annat vi skapar. Lurigt, minst sagt.

Själv fick jag ett pop-up fönster som manade mig att se över mina inställningarna. Så jag kollade lite, drog i ett reglage och gick vidare med vardagen. Det var jag och 22 miljoner andra användare som slumpmässigt valts ut att få denna påminnelse. För resten av de totalt 350 miljonerna Facebook-brukare ändrades bara inställningarna till de nya utan större påminnelse.

Jag missade helt (innan jag läste denna post) att mina statusuppdateringar efter ändringen blivit publika (Och då la jag faktiskt någon minut på att se över inställningarna.) Jag är troligen inte ensam om det.

Det kan tyckas vara en småsak. Men jag tror inte att den gemene Facebook-användaren tycker det. Själva premissen för Facebook, det sociala kontraktet i denna digitala gemenskap, om man så vill, bygger på den symmetriska vänrelationen där båda personerna behöver godkänna varandra som vänner innan man börjar dela information.

Så tror jag de flesta svenska FB-användare ser det. Och jag tror att många av dem inte har en aning om att det inte längre förhåller sig så.

Så varför gör Facebook det här? För att världen blir bättre av öppenhet, enligt dem själva. Och så för att det ger mer innehåll som skapar värde för användarna (vilket så klart ger mer trafik till Facebook, som ger mer reklamintäkter).

Twitters framgångar med sina assymetriska öppna relationer har sannolikt också bidragit. Ingen klagar ju på Twitter eller Myspace, säger en Facebook-representant till Read Write Web. Men det är ju det som är grejen med Twitter; att det inte är Facebook och vice versa.

Visst finns det många goda argument för öppenhet generellt. Det är en stark och viktig trend på många arenor just nu. Men jag tror att den ökade öppenheten också föder strömningar åt motsatta håll. Vi vill vara öppna, javisst. Men vi vill också ingå i mer nischade sammanhang där vi kan vara mer informella och privata. Där har Facebook i alla fall för mig fyllt en viktig funktion.

Jag postar inte samma saker på Twitter som på Facebook. Det har för mig bara blivit mer tydligt de senaste åren. På Facebook vill jag i allt större utsträckning ha mäniskor jag känner rätt väl - som faktiskt tycker det är intressant på riktigt att veta hur jag sovit och vad jag äter till frukost.

Jag är övertygad om att framtidens nätverkstjänster kommer att låta oss tydligare definiera fler typer av sociala relationer och göra det enklare att anpassa informationsutbytet därefter. Tjänster som ännu bättre kan matcha de grader av vänskap som vi hanterar i vardagen kan bli otroligt kraftfulla.

I väntan på detta är det spännande att följa Facebook. För med 350 miljoner användare så kan man lätt argumentera för att Facebook förändrar världen snarare än reagerar på den.

Klargörande: Självklart kan man fortfarande själv bestämma om man vill att ens bilder eller statusuppdateringar ska vara publika. Men nu krävs det att man själv är aktiv. Och för många som inte orkar sätta sig in i frågan så ändras förutsättningarna. Frågan är om Facebook-grundaren Mark Zuckerberg själv förstått sekretessförändringarna?

(min ledare till nästa nummer)

Vi kan snart summera 2009 och istället börja blicka framåt. Jag har givetvis inga svar, men här är några förusägelser som jag delvis hoppas, delvis fruktar ska slå in nästa år.

1 – Google tappar marknadsandelar (sannolikhet 40 %)

Googles framfart har imponerat på oss i åratal. Nästa år tror jag att Google kommer att kämpa både med sin egen organisation och med många konkurrenters.

2 – Facebook slår alla rekord (sannolikhet 90 %)

Jag tror att Facebook kommer att fortsätta att vara den stora, breda sociala sajten som alla måste förhålla sig till, oavsett om man är marknadschef, vd eller möjligen konkurrent.

3 – Nätet skördar offer i tidningsvärlden (sannolikhet 50 %)

Internet ändrar förutsättningarna för oss alla, men en bransch som kommer att få det extra tufft nästa år är dagstidningsbranschen. Det finns en ljus framtid för tidningarna, men tyvärr kommer omställningen till det nya att skörda offer. Det börjar nästa år.

4 – E-handeln exploderar (sannolikhet 80 %)

E-handelsfenomenet verkar ostoppbart just nu. Nästa år tror jag att vi kommer att handla mer och helt nya grejer på nätet. Det leder till fler aktörer på marknaden och fler leverantörer till e-handlarna.

5 – Reinfeldt börjar twittra (sannolikhet 30 %)

Inför valet är sannolikheten stor att vår statsminister kommer att börja använda Twitter. Redan finns det regeringsmedlemmar som förstått den nya tekniken. Statsministern kommer strax ikapp.

6 – Obama-effekten uteblev helt (sannolikhet 80 %)

Trots stora investeringar i partiernas sajter och dyra konsulttimmar hos amerikanska byråer kommer det svenska valet att vara ungefär som vanligt. Obama-effekten kan inte köpas för pengar.

Alla pratar om…

… integritet och transparens. Hur kan vi vara både öppna och samtidigt ha koll på vad som sägs om oss? 10 000-kronorsfrågan.

Alla borde prata om…

… den kulturförändring som kommer att krävas för att ro hem en ny investering i sociala medier. Oavsett bransch.

Sajttips:

http://www.google.com/squared

Ett något udda och kanske smalt verktyg, men Googles alla nya tjänster tvingar oss alltid att tänka i nya banor.

Tidigare i höst arrangerade Internetworld Webbdagarna i Malmö och Göteborg. De femte och sjätte Webbdagarna för min del sedan jag började på Internetworld för snart två år sedan. Åren går fort, men det har också hunnit hända mycket. Då var begreppet sociala medier i sin linda och talarna pratade över huvudet på besökarna. Facebook hade sköljt som en våg över Sverige och företagen hade börjat nosa på det. Men det fanns få svenska exempel på hur sociala medier användes i verksamheter. Då pratade vi också mer webb 2.0, ett ord som mer och mer verkar ha bytts ut mot webben, helt enkelt.

Idag är bilden en annan. De konkreta exemplen från satsningar i sociala medier ligger nära tillhands. Tröskeln är lägre och budskapen når fram. På Webbdagarna pratade Comhem om den dialog det för med sina kunder på Twitter. Och försäkringsföretaget Europeiska berättade om att de har kopplat sin interna och externa webb till en blogg, Twitter, Facebook och en Youtube-kanal. Många av de företag som besöker Webbdagarna verkar också vilja lägga tid och engagemang på sociala medier, medan få ännu gör det.

En färsk undersökning med 60 svenska marknadschefer som gjorts av Episerver, leverantör av publiceringssystem, visar att var fjärde medelstort företag (23 procent) planerar att utveckla webbplatsen för att kunna hantera sociala medier. De andra svarsalternativen var personalisering på webbplatsen (8 procent) och att kunna hantera rörlig bild (6 procent). Men den största delen av företagen (47 procent) valde alternativet “vi har inte bestämt exakt vad vi ska göra på webben ännu”. Episervers analys är att de funderar på hur de kan få ut maximal affärsnytta för satsningar inom digital marknadsföring och sociala medier.

Det är också den känslan jag får när jag intervjuar konsulter och företag inför en kommande artikel. De konkreta exemplen finns och visar på att sociala medier driver engagemang, men hur ska det kopplas tillbaka till affären? De företag som inte har testat sociala medier är också de som är mest skeptiska. Och trots att det ska vara relativt enkelt att pröva så tycker många företag fortfarande att det verkar svårt och jobbigt. Det kan det tyckas vara, utifrån den tid och det engagemang man måste lägga ner. Däremot betalar det sig i de flesta fall i andra värden som trovärdighet och synlighet. Men resultatet är självklart unikt för varje enskilt företag.

Vad betyder ekot i sociala medier just för ditt företag?

Globala internetfenomen brukar växa snabbare än influensa och få ännu mer utrymme i såväl media som i kafferum. Ena dagen vet ingen vad Twitter är, dagen efter kan till och med de mest teknofoba modebloggarna krysta fram tweets om det senaste läppglanset - och Twitter-manin är ett faktum.

Som arrangör av SIME och long time lover av allt som har med webben att göra ser jag alltid fram emot nästa års digitala landsplåga. Mot bakgrund av detta är jag inte lite besviken på 2009. 2005 var Skype namnet på allas läppar och andra vågen av dotcom-boom såg dagens ljus. 2006 skulle alla vara meningslösa avatarer i Secondlife. 2007 fick Youtube en hel värld att överkonsumera och överdistribuera snack-entertainment, samtidigt som tv-tittandet förändrades för alltid. 2008 slog Facebook strike och de lokala konkurrenterna som till exempel Lunarstorm föll som käglor. 2008 var även året då geekarnas kommunikationsmedel nummer ett - Twitter - nådde ut i Bingolotto-Sverige.

Vad kan man då säga om man lite för tidigt skulle ge sig på att utvärdera 2009? Nja, det saknas något… Visserligen är Spotify en übercool tjänst. Lika beroendeframkallande för användaren som världsomdanande för musikindustrin. Men antalet användare är fortfarande för få för att Spotify ska kunna kvalificera sig som årets digitala landsplåga.

Iphone-applikationer, då? Platsar inte det in som ”the new cool”? Här har vi något som förändrar spelreglerna för en hel industri och river barriärerna som operatörerna byggt upp mellan idéer, tjänster och miljontals användare. Men Iphone-apps har inte riktigt nått ut i stugorna än så jag efterfrågar fortfarande en RIKTIG landsplåga (tänk Kuben eller Skateboard, fast i digital form).

Tittar man i business to business-segmentet tornar cloud computing upp sig som ett av de mest spännande teknikskiftena någonsin. Att förvandla datorkraft från att vara racks med servrar som du måste köpa till att vara som elkonsumtion, där man betalar för det man använder och det är nästan gratis att komma igång.

Även om cloud computing inte ännu hunnit förändra världen fundamentalt så både hoppas och tror jag att det kommer att göra det i framtiden. Cloud computing gör att det för första gången är billigt att gå från idé till lansering, att gå från idé till att sälja till en global marknad och att utan att det kostar skjortan eller riskkapital kunna ha vad alla drömde om när vi startade Boxman: ”an easily scalable global e-commerce solution”. Blir bara den drömmen sann kommer jag nog att få tillräckligt med globala landsplågor kommande år.

/Ola Ahlvarsson

Ola Ahlvarsson är ordförande i Result och en av de drivande bakom internetkonferensen Sime.

För en tid sedan berättade en kollega för mig om sin dotter och hennes kompisar i övre tonåren och deras realtion till internet. Dessa unga människor är nämligen väldigt noga med att inte lämna några digitala personliga spår på nätet. De vägrar Facebook, och bloggar och Bilddagboken och ja det mesta som man slentrianmässigt tror att unga människor lever med dagligen. De är helt enkelt oroliga för vad som skulle hända med deras statusuppdateringar och bilder i den digitala evigheten. Och deras sätt att ta kontroll över det är att inte delta i samtalet på nätet alls.

Det är en intressant anekdot. Man brukar ju prata om att det vore ett stort demokratiskt problem om människor avstod från att använda internet i olika situationer av rädsla för att deras information kommer att hamna hos till exempel FRA:s signalspanare. Att människor till exempel inte vågar mejla sin läkare eller advokat. Det där är uppenbarligen inte bara någon dyster framtidsversion. Utan det händer redan. Och det lär bara bli värre med FRA-lagen som klubbades i uppdaterad form i veckan.

Jag tror att Anders Mildner har rätt i att detta med integriteten på nätet är en ny ideologisk grundfråga. Just därför att det finns en enorm klyfta i förståelse mellan våra riksdagspolitiker och den stora skara människor som tycker att detta är viktigt.

För politikerna verkar ju mest ganska…ja…ointresserade. Kunskapen om de här frågorna är uppenbarligen väldigt dåliga. Och jag tror inte att den kan ursäktas med att modern teknik är svårt och förstå. För grundfrågan handlar inte om teknik. Det handlar om att många faktiskt tycker det är obehagligt att känna att myndigheterna snokar runt i deras privatliv – för det är ju det det handlar om.

Och detta verkar få politiker ha tagit till sig på allvar och seriöst funderat över den politiska kraften i. Det är därför de inte vill göra FRA-lagen och integriteten på nätet till en het valfråga.

Kanske kommer anonymiseringstjänster snart gå från att ses som lite suspekta verktyg för foliehattar och folk med något att dölja till att bli ett verkligt mainstream-fenomen?

Sociala medier. Det är ju det som gäller för det företag som vill nå ut till smörgåsbordet av potentiella kunder. I Sverige använder minst 2,7 miljoner personer Facebook. Tänk om alla de kände till ens produkt, surfade på ens sajt och köpte ens varor. Grymt.

Naturligtvis ska alla på ett företag ha ett telefonnummer och en mejladress. Hittills har det inte varit lika självklart att ha ett Twitterkonto eller att man går med i företagets Facebookgrupp. Men eftersom sociala medier blir allt viktigare som kanal för marknadsföring börjar webbnissar och marknadsansvariga fundera på om inte en Twitterkanal vardera är minst lika viktig.

Under Webbdagarna i Göteborg berättade Samuel Garlöv på Comhem om hur företagets kundsupport använder Twitter. Comhem har nämligen fattat vad Twitter är: ett verktyg för att kommunicera. Om verktyget gör nytta eller inte beror till 90 procent på vad du har att säga. Som kundsupport är Twitter riktigt bra. De som arbetar på supporten kan samtala med flera personer samtidigt, jämfört med traditionell telefonsupport. Dessutom blir tweeten sökbar så att andra som haft liknande problem kan få möjlighet att reda upp sitt krångel utan att ens behöva höra av sig och ta upp supportens tid.

Det är innheållet som räknas, även i paket

För att återgå till telefonliknelsen: det är självklart att ett företag måste ha ett nummer där de är lätta att kontakta. Men att anställda busringer till kunder, drar ett skämt i luren, fnissar och lägger på skulle knappast vara en vinnande marknadsföringsstrategi. Detsamma gäller för digital kommunikation. Att spamma kunder med reklamerbjudanden, eller meningslös information via mejl, Twitter eller sociala nätverk är inte mer effektivt för att det sker online.

En blogg kan vara ett utmärkt sätt att göra sin sajt mer personlig, men innan man lanserar en företagsblogg ska man nog ha funderat ut vad bloggens innehåll ska vara. Inga kunder kommer att lockas till en sajt via en dåligt uppdaterad, tråkig eller opersonlig blogg. Och ärligt talat: För den som inte jobbar där är snacket i fikarummet hos ett främmande företag sällan intressant att tjyvlyssna på.

Men tänk om bloggen kunde fungera som ett forum för kunderna? För de som använder era produkter är det intressant att få veta om något liknande är på väg. Detta gäller både de som letar efter skor av ett visst märke och de som vill ha den senaste mjukvaran för fotoredigering. Passa på att be om feedback från engagerade kunder på bloggen! Och se till att svara, så att de som hör av sig till er ser att ert företag är intresserat av deras åsikter.

Twitter, Facebook och bloggar kommer inte att få något företag att lyckas på webben. Men innehållet som ett företag väljer att fylla dessa kommunikationskanaler med kan vara nyckeln till framgång.

Foto från: IngaMun

Fyra tecken i tiden:

#1. Invite-hysterin är tillbaka
Efter att ha legat lågt ett tag känns det som invite-trenden är hetare än på länge. Google Wave-invites började rulla ut igår och på Twitter gick folk bananas. Voddler-hajpen har kanske inte varit av Spotify-magnitud men inbjudningarna är fortfarande hårdvaluta och det surras friskt om vem som fått och inte. Twingly körde också invites-grejen med nya Twingly Channels som rullades ut i veckan. Mer om den tjänsten nedan.

#2. Svenska företag öppnar API:er för utvecklare

Flera stora företag som Dagens Industri, Headweb, Blocket och Svenska Dagbladet har meddelat att de öppnar sitt innehåll för programmerare inför 24 Hour Business Camp som går av stapeln igen den 28 oktober. Modernt och smart. Blir superintressant att se vad de får för reaktioner på detta hos 24hbc-deltagarna

Detta rimmar också väldigt fint med rörelsen att låta användare vara med och utveckla företagets produkter som vi skrev om i artikeln Internetworlds 11 nya affärsregler tidigare i år. Mer sånt!

#3. Företag på Facebook - kolla på Skistar
Det är lätt att ruttna på många företags taffliga, eller i alla fall totalt ointressanta, närvaro i sociala medier. Men när det görs rätt har jag gärna företagen i mitt sociala flöde.

Som till exempel hur Skistar använder Facebook för Åre. Närvaron andas äkta känslor och engagemang från riktiga människor. Och bilder som denna är omöjliga att motstå för varje snöälskare. Detta är ren kundnytta.

#4. Knäckta av nyhetsflödet

Frågan om hur vi ska hantera nyhetsflödet på webben är på mångas läppar nu. Två nya lösningar har synts i media denna vecka. Svenska Twingly lanserade som nämnts ovan Twingly Channels en lösning som bygger på samspel av maskinell och mänsklig filtrering av innehåll. Och Newsy försöker hantera informationsstressen med hjälp av ett team journalister och reaktörer som sammanfattar och förklarar aktuella nyheter och ämnen. Vid en snabbtitt på dessa och andra som tar sig an denna problematik känns det som att vi verkligen befinner oss i ett tidigt stadium av utvecklingen här. Det finns mycket att lära för både oss användare av dessa tjänster och företagen. Men det är onekligen ett spännande område att följa.