Digitala Affärer

Den här bloggposten är den avslutande delen i SvD.se:s bloggstafett som pågått under den här veckan gällande frågan: Ta betalt på nätet – ja eller nej? Jag har tagit över stafettpinnen från Bosse Svensson, vd för Mktmedia.

Jag, som har fått äran att avsluta stafetten, heter Miriam Olsson och är redaktör på affärstidningen Internetworld som står bakom den här bloggen.

———————————————————————————–

Med mina “mediekonsumentglasögon” pÃ¥, tar jag mig an frÃ¥gan som Bosse Svensson, vd pÃ¥ Mktmedia, har skickat vidare till mig.

Vilka nyttor skulle få dig att betala 20 kronor i månaden för en nättjänst från ett lokalt medieföretag?

Jag tänker föra en väldigt enkel tes, nämligen den som ofta glöms bort. Att det är konsumenten som bestämmer, och inte medieföretagen (i det här fallet lokaltidningarna). Vi på medieföretagen kan ju innovera hur mycket vi vill. Men vill inte konsumenten ha det vi erbjuder spelar det ingen roll. Det som är bra för oss är inte nödvändigtvis bra för kunden.

Jag betalar för tjänster på nätet. Musiktjänsten Spotify, att göra-applikationer och fototjänsten Flickr är några saker. Ta mitt Flickr-konto som ett exempel. Jag väljer att betala för den utökade tjänsten Flickr Pro för att det är bekvämt för mig att fortsätta använda en tjänst jag redan valt att använda gratis. Och för att den är bra. Det spelar ingen roll för mig att det finns andra tjänster som är gratis, för det är Flickr jag vill ha. Tydligt är att jag valt utifrån behov och bekvämlighet och inte pris i det här fallet.

Det är konsumenternas behov och bekvämlighet som de lokala medieföretagen måste konkurrera om. Rent konkret handlar det ofta om att tävla om människors tid. Många lokala mediehus är vana vid att vara ensamma och starka på sin marknad och har inte en tradition i att tänka utanför den egna boxen. De agerar ofta fortfarande som om konsumenten inte har några alternativ och det kanske de inte har när det kommer till nyheter, men när det gäller folks tid har de det i högsta grad. Det har kommit in nya konkurrenter som kanske heter Facebook eller Youtube.

Den nya tiden innebär svagheter hos dessa lokala medieföretag, men också styrkor. Svagheterna ligger i att de har förlorat sin ensamrätt på invånarna. Styrkorna i att de just har det lokala förtroendet. Det är i det förtroendet de kan ta sin utgångspunkt.

Utifrån det kan vi tänka oss två enkla scenarion:
Scenario ett: det lokala medieföretaget erbjuder en nättjänst på en marknad där alla motsvarande tjänster (utifrån kundens synvinkel) är gratis. Då gäller det att göra något som konsumenterna hellre vill ha eller inte göra det alls.

Ett exempel. Sundsvalls tidning vill skapa ett lokalt community där invånarna kan få reda på det senaste som händer i stan och där tidningen kan ta betalt för kringtjänster. Men Sundsvalls tidning har fått konkurrens, för idag är Facebook den källa folk vänder sig till för att ha koll på lokala händelser.

Scenario två: det lokala medieföretaget erbjuder en tjänst på en marknad där det finns ett behov, men ingen motsvarande tjänst på marknaden. Det är en guldmöjlighet.

Det andra är det bästa, men också det svåraste. Blocket är ett bra svenskt exempel på det första. Det finns många gratisalternativ, men konsumenterna fortsätter att använda Blocket.

Jag tror dock inte på en nättjänst i den form som Bosse Svensson refererar till. Att betala 20 kronor i månaden som ett fast pris. Det är ju jättebra för den som säljer, prenumeration är lika med fast inkomst för medieföretagen. Men det var förr det. Nu gäller det att tänka på den som köper och då ska det vara behovsstyrt, närhelst konsumenten efterfrågar en tjänst. Man vill själv välja att få information och det är just då man ska kunna få det. Det kan exempelvis vara trafikinformation och golfväder eller något annat man vill ha i en situation som kräver omedelbara besked. Då överstiger behovet priset.

De lokala möjligheterna ligger så klart inte bara hos invånarna, utan också hos de människor som är på tillfällig visit. Det tillfället skapar ett behov till exempel i form av ett restaurangbesök, och lokaltidningen har säkert testat dem alla. Ett klick på datorn eller ett knapptryck kan leda konsumenten rätt. Det kan vara värt att betala för när man vill hitta något snabbt och lätt. Återigen är bekvämlighet ett kriterium och gratisalternativen får stå åt sidan för det. Där har lokaltidningarna ett försprång genom det förtroende de har byggt upp genom alla år. Förtroende tar lång tid att bygga upp, men kort tid att rasera.

För att betaltjänsterna ska gå runt krävs dock ett flertal. Alla människor har olika behov och ett stort antal tjänster talar både för konsumentens bästa och medieföretagens välmående. Flera tjänster = flera intäktskällor.

Sedan kvarstår självklart också frågan var man ska ta betalt. Är det på webben, eller kanske i mobilen där konsumenten är van vid att betala? Det utgår även det från kunden. Och inte heller på den frågan finns det bara ett svar.

Jag vet, vi ställer alla mÃ¥nga frÃ¥gor i den eviga debatten om vad vi kan ta betalt för pÃ¥ nätet. Och vi levererar fÃ¥ svar. Men det är ju helt enkelt för att svaren inte finns. Vi mÃ¥ste, med konsumenten framför ögonen, hitta dem genom att “prova, prova och prova igen” som Bosse Svensson skrev. Det är kundens behov som bestämmer vad det blir, inte medieföretagens.

————————————————————————————-

Vill du ha kontakt med mig?
webb:www.internetworld.se
mejl: miriam.olsson@idg.se
blogg: www.molsson.com
Twitter: @miriamolsson
Flickr: miriamolsson

Tags: bloggstafett, media, nätet, svd

This entry was posted on fredag, september 25th, 2009 at 9:40 f m and is filed under Uncategorized, e-handel, marknadsföring, redaktionen. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.