Digitala Affärer

I mars flyttade jag hem till Sverige efter drygt två år utomlands. Det har gått utmärkt att hålla sig uppdaterad på vad som hänt hemma genom Facebook, bloggar, nättidningar och Twitter. Men det finns också saker man måste uppleva för att förstå. Som reklamfoldern i mataffären där Kelda ber mig att ladda ner deras recept i min Iphone. Den mobila webben är här på riktigt nu, konstaterar jag i mjölkdisken.

Eller kraften i de hundratals Twitterinlägg som kom in när jag jobbade med Internetworlds event Webbdagarna i slutet av mars. Sociala medier lever sitt eget liv och medieföretag kontrollerar inte längre dialogen – de får kämpa för att vara en del av den. Och de kämpar på samma villkor som andra användare.

I takt med att Facebook, bloggar, Twitter och andra verktyg används av allt fler förändras också rollen för oss som har varit bra på nätet länge. Att man var tidigt på bollen spelar inte längre någon roll. Det är inte det som räknas, påpekade en krass person i mitt Twitterflöde nyligen. Det viktiga är vem som har bäst bollkänsla.

Jag upptäckte internet 1995, men det gör mig inte till en internetexpert. Möjligen till en relik. Särskilt om du frågar någon som föddes 1995 och inte förstår att man överhuvudtaget kunde leva utan boll. Det är ingen idé att vifta med gamla meriter utan det viktiga är att specialisera sig och bli riktigt bra på sin del av nätet. Att »kunna internet« går inte längre. Internetexperten är död och har ersatts av experten i sociala medier, internetmarknadsföring, e-handel, mobila webben.

Och om ytterligare två år pratar vi kanske inte längre ens om dessa roller. Då är vi experter i kommunikation, marknadsföring och handel – oavsett kanal.

För internet kommer snart att sluta vara något speciellt. Den sociala webben är redan en del av den sociala infrastrukturen. På samma sätt är webben – oavsett om plattformen är telefonen, datorn eller läsplattan – på väg att bli en naturlig del av affären i allt fler företag.

På sätt och viss är det lite sorgligt. Nybyggarandan på nätet är på väg bort. Men det är också roligt att få sällskap av så många nya krafter som jobbar för en bättre webb. Nya kompetenser kommer till, nya kompetenser skapas.

Internetexperten är död – men snart är alla en internetexpert.

/Lisa Bjerre, redaktör på Internetworld

Internetworld har i flera år, i samband med arbetet med listan över Sveriges hundra bästa sajter, efterfrågat en ny webb med ny funktionalitet från Sveriges Radio. SR har alltid varit starka på lyssnandet på webben, men utvecklingen har hunnit ikapp och även om det har tillkommit saker på vägen har vi bland annat efterlyst fler interaktionsmöjligheter för användarna.

Så äntligen kom beskedet om en ny sajt. Men jag måste erkänna att resultatet delvis var en besvikelse när det som presenterades bara var en mediesajt i raden av andra.

Sverige Radio bjöd idag in till ett möte för journalister och webbentusiaster där man skulle visa upp en webb som tog konceptet att lyssna på radio via nätet ett steg framåt. Och det man talade om i inledningen av vad vi kunde förvänta oss av den nya webben, som exempelvis att lyssnarna måste kännas och märkas, skapade förväntningar. Jag hade väntat mig något annorlunda och överraskande. Kanske en stor lyssna-knapp i centrum. Eller funktioner för att bjuda in och synliggöra besökarna i större utsträckning.

Istället blev det en liten lyssna-knapp uppe i vänstra hörnet. Och en tydligare paketering av radions innehåll. När det gäller knappen menar teamet bakom SRs webb att de har gjort en del undersökningar i fokusgrupper, men att de när sajten lanseras kommer att göra användartester och pröva sig fram till vad som funkar bäst.

Positivt med den nya webben är att kraven på att installera mjukvara för att lyssna, i form av Real Player och Windows Media Player, försvinner. Nu ska man kunna streama radio direkt från SRs webb istället för i en extern spelare. Det är ett stort steg framåt i att förenkla lyssnandet och med det kommer SR att slippa en hel del kundtjänstsamtal från användare som har problem med mjukvaruinstallationer. Tekniken ska heller inte vara en begränsning i att alla inte har tillgång till samma bandbredd då kvalitén på webbinslagen kommer att höjas trots en lägre bandbredd hos användaren.

Den nya sajten är snygg och prydlig, i sann Doberman-anda (byrån som jobbar med SRs webbnärvaro), och ger en tydlig presentation av SRs redaktionella innehåll. Man satsar att puffa för utvalt innehåll från olika program i topp. Och på att föra fram nyheter från flera kanaler och paketera dem på startsidan. På startsidan finns också smarta drop-down funktioner där att man kan välja vilka nyheter eller vilket programinnehåll man vill se mer av. Längre ner finns även en funktion där man kan läsa kommentarer från besökare och vad andra lyssnar på just nu runtom i Sverige. Tanken bakom den nya sajten menar SR är att det ska vara ”enkelt på ytan, men komplicerat under huven”. Drop-down menyerna ska ge en personlig känsla och nyheterna ska vara i fokus.

Att sen startsidan är väldigt lång och det är svårt att tro att lyssnarna ska scrolla och hitta till det som finns längre ner är väl kanske fråga om besökarvana.

Sverigesradio.ses nya startsida: I botten av den nya sajten ligger en spelare som följer med när man klickar runt. Den går att klicka ner (som på bilden) för att se information om program och göra inställningar.

Under mötet pratade SR själva om att sajten ska sjuda av liv. Men var är det livet? På den frågan svarar man att det kommer att märkas på kanalerna och programmens egna sajter där redaktionerna kommer att få en viss frihet i att bygga sina sajter inom ramverket. Det är också på programnivå som SR jobbar med att nå ut med sitt innehåll utanför den egna webben i forum som Facebook och Twitter.

Projektledaren Daniel Boo poängterade också att startsidan oftast inte är det man möter när man surfar in på SR.se, efter att exempelvis ha gjort en sökning på något man är intresserad av eller klickat på en länk. Utan att det ofta är enskilda artikelsidor för inslag man hamnar på där det finns möjlighet att lyssna, kommentera och klicka på länkar.

Diskussionen på mötet handlade dock inte bara om SRs egna webbplats utan exempelvis om hur innehåll kan integreras i andra kanaler som Spotify. Där svarar SR att samtal förs med exempelvis Spotify för streaming och med Soundcloud för att man ska kunna kommentera enskilda inslag, men att inget är klart än. Det togs även upp att man i dagsläget inte har en inloggningsfunktion med en användarprofil man kan ta med sig mellan SRs olika webbkanaler på nätet och i mobilen för att personalisera användandet.

Lanseringen av den nya webben, vars webbadress kommer att kommuniceras som Sverigesradio.se istället för SR.se, kommer att ske i tre till fyra olika releaser. Första steget är startsidan, den nya spelaren och P4 som är SRs största kanal, vilka kommer att släppas under mars månad. Målet är att innan midsommar avsluta med att lansera en riktigt bra mobilfunktion, utöver de podradio-applikationer som redan finns för Iphone och Android. SR-teamet tror mycket på mobilen och att det är naturlig pryl för radiolyssnandet.

Vad hela kalaset kommer att kosta vill SR inte säga och hänvisar till att det inte redovisar budget för enskilda projekt.

Så nu återstår det att se vad som kommer att hända med det sjudande livet på Sverigesradio.se och dess kanal- och programsajter under våren.

P4 Västernorrlands nya sajt där man i botten ser funktionen “Pulsen” med vilka program som spelas och kommentarer från besökare.

Länkar:
Joakim Jardenberg, bloggare och vd på Mindpark: Samtal om nya sr.se, eller rättare sagt – sverigesradio.seberg
Mikael Zackrisson på Veckans Affärer: SR missar chansen till förnyelse

Nyss hemkommen från två dagar i Göteborg kan jag summera det som en bra start på året.

Jag höll i två debatter, den ena om e-handel (recenserad och bildsatt här) och den andra om digital marknadsföring. Båda hade fokus på vad vi kan förvänta oss av 2010. Och båda gav en hel del spännande svar - eller i alla fall en spänstig diskussion.

E-handeln kom att kretsa kring (1) utslagning av e-handlare (många e-handlare kommer att slås ut under 2010, ännu fler kommer till), (2) prisfrågan (pris är fortfarande helt avgörande för alla som handlar på nätet - på ett på gränsen till destruktivt sätt) och (3) säkerhet i betalningar (kortföretagen såsom Visa eller Mastercard har gjort det svårare att ta betalt på nätet och i praktiken gynnat fakturabetalningar).

Under passet om marknadsföring kom det också fram mycket intressant. Här kretsade diskussionen kring delvis andra områden:

(1) Massmarknadsföringens död. Panelen var nog överens om att vi kommer att behöva de stora, breda kanalerna men att de måste få en annan roll i framtiden. Marknadsföring handlar om de små samtalen, inte om de stora bullriga megafonerna.

(2) Framtidens marknadschefer jobba närmare både teknik och produktutveckling. Tyvärr går det lite för långsamt.

(3) Panelen enades inte om applikationshysterin till Iphone var på väg att dö ut eller ej. Några trodde att detta var en återvändsgränd, medan andra såg ljust på framtiden för mobil-applikationer.

(4) Mediabyråerna har en fantastisk framtid, bara de jobbar på nya sätt med ett nytt fokus.

Om en knapp månad, den 16-17 februari, arrangeras samma mässa och samma paneldebatter även på Kistamässan i Stockholm. Även om laguppställningen i själva panelerna kan bli lite annorlunda så träffar du givetvis oss på Internetworld även där.

Globala internetfenomen brukar växa snabbare än influensa och få ännu mer utrymme i såväl media som i kafferum. Ena dagen vet ingen vad Twitter är, dagen efter kan till och med de mest teknofoba modebloggarna krysta fram tweets om det senaste läppglanset - och Twitter-manin är ett faktum.

Som arrangör av SIME och long time lover av allt som har med webben att göra ser jag alltid fram emot nästa års digitala landsplåga. Mot bakgrund av detta är jag inte lite besviken på 2009. 2005 var Skype namnet på allas läppar och andra vågen av dotcom-boom såg dagens ljus. 2006 skulle alla vara meningslösa avatarer i Secondlife. 2007 fick Youtube en hel värld att överkonsumera och överdistribuera snack-entertainment, samtidigt som tv-tittandet förändrades för alltid. 2008 slog Facebook strike och de lokala konkurrenterna som till exempel Lunarstorm föll som käglor. 2008 var även året då geekarnas kommunikationsmedel nummer ett - Twitter - nådde ut i Bingolotto-Sverige.

Vad kan man då säga om man lite för tidigt skulle ge sig på att utvärdera 2009? Nja, det saknas något… Visserligen är Spotify en übercool tjänst. Lika beroendeframkallande för användaren som världsomdanande för musikindustrin. Men antalet användare är fortfarande för få för att Spotify ska kunna kvalificera sig som årets digitala landsplåga.

Iphone-applikationer, då? Platsar inte det in som ”the new cool”? Här har vi något som förändrar spelreglerna för en hel industri och river barriärerna som operatörerna byggt upp mellan idéer, tjänster och miljontals användare. Men Iphone-apps har inte riktigt nått ut i stugorna än så jag efterfrågar fortfarande en RIKTIG landsplåga (tänk Kuben eller Skateboard, fast i digital form).

Tittar man i business to business-segmentet tornar cloud computing upp sig som ett av de mest spännande teknikskiftena någonsin. Att förvandla datorkraft från att vara racks med servrar som du måste köpa till att vara som elkonsumtion, där man betalar för det man använder och det är nästan gratis att komma igång.

Även om cloud computing inte ännu hunnit förändra världen fundamentalt så både hoppas och tror jag att det kommer att göra det i framtiden. Cloud computing gör att det för första gången är billigt att gå från idé till lansering, att gå från idé till att sälja till en global marknad och att utan att det kostar skjortan eller riskkapital kunna ha vad alla drömde om när vi startade Boxman: ”an easily scalable global e-commerce solution”. Blir bara den drömmen sann kommer jag nog att få tillräckligt med globala landsplågor kommande år.

/Ola Ahlvarsson

Ola Ahlvarsson är ordförande i Result och en av de drivande bakom internetkonferensen Sime.

Sociala medier. Det är ju det som gäller för det företag som vill nå ut till smörgåsbordet av potentiella kunder. I Sverige använder minst 2,7 miljoner personer Facebook. Tänk om alla de kände till ens produkt, surfade på ens sajt och köpte ens varor. Grymt.

Naturligtvis ska alla på ett företag ha ett telefonnummer och en mejladress. Hittills har det inte varit lika självklart att ha ett Twitterkonto eller att man går med i företagets Facebookgrupp. Men eftersom sociala medier blir allt viktigare som kanal för marknadsföring börjar webbnissar och marknadsansvariga fundera på om inte en Twitterkanal vardera är minst lika viktig.

Under Webbdagarna i Göteborg berättade Samuel Garlöv på Comhem om hur företagets kundsupport använder Twitter. Comhem har nämligen fattat vad Twitter är: ett verktyg för att kommunicera. Om verktyget gör nytta eller inte beror till 90 procent på vad du har att säga. Som kundsupport är Twitter riktigt bra. De som arbetar på supporten kan samtala med flera personer samtidigt, jämfört med traditionell telefonsupport. Dessutom blir tweeten sökbar så att andra som haft liknande problem kan få möjlighet att reda upp sitt krångel utan att ens behöva höra av sig och ta upp supportens tid.

Det är innheållet som räknas, även i paket

För att återgå till telefonliknelsen: det är självklart att ett företag måste ha ett nummer där de är lätta att kontakta. Men att anställda busringer till kunder, drar ett skämt i luren, fnissar och lägger på skulle knappast vara en vinnande marknadsföringsstrategi. Detsamma gäller för digital kommunikation. Att spamma kunder med reklamerbjudanden, eller meningslös information via mejl, Twitter eller sociala nätverk är inte mer effektivt för att det sker online.

En blogg kan vara ett utmärkt sätt att göra sin sajt mer personlig, men innan man lanserar en företagsblogg ska man nog ha funderat ut vad bloggens innehåll ska vara. Inga kunder kommer att lockas till en sajt via en dåligt uppdaterad, tråkig eller opersonlig blogg. Och ärligt talat: För den som inte jobbar där är snacket i fikarummet hos ett främmande företag sällan intressant att tjyvlyssna på.

Men tänk om bloggen kunde fungera som ett forum för kunderna? För de som använder era produkter är det intressant att få veta om något liknande är på väg. Detta gäller både de som letar efter skor av ett visst märke och de som vill ha den senaste mjukvaran för fotoredigering. Passa på att be om feedback från engagerade kunder på bloggen! Och se till att svara, så att de som hör av sig till er ser att ert företag är intresserat av deras åsikter.

Twitter, Facebook och bloggar kommer inte att få något företag att lyckas på webben. Men innehållet som ett företag väljer att fylla dessa kommunikationskanaler med kan vara nyckeln till framgång.

Foto från: IngaMun

Den här bloggposten är den avslutande delen i SvD.se:s bloggstafett som pågått under den här veckan gällande frågan: Ta betalt på nätet – ja eller nej? Jag har tagit över stafettpinnen från Bosse Svensson, vd för Mktmedia.

Jag, som har fått äran att avsluta stafetten, heter Miriam Olsson och är redaktör på affärstidningen Internetworld som står bakom den här bloggen.

———————————————————————————–

Med mina “mediekonsumentglasögon” på, tar jag mig an frågan som Bosse Svensson, vd på Mktmedia, har skickat vidare till mig.

Vilka nyttor skulle få dig att betala 20 kronor i månaden för en nättjänst från ett lokalt medieföretag?

Jag tänker föra en väldigt enkel tes, nämligen den som ofta glöms bort. Att det är konsumenten som bestämmer, och inte medieföretagen (i det här fallet lokaltidningarna). Vi på medieföretagen kan ju innovera hur mycket vi vill. Men vill inte konsumenten ha det vi erbjuder spelar det ingen roll. Det som är bra för oss är inte nödvändigtvis bra för kunden.

Jag betalar för tjänster på nätet. Musiktjänsten Spotify, att göra-applikationer och fototjänsten Flickr är några saker. Ta mitt Flickr-konto som ett exempel. Jag väljer att betala för den utökade tjänsten Flickr Pro för att det är bekvämt för mig att fortsätta använda en tjänst jag redan valt att använda gratis. Och för att den är bra. Det spelar ingen roll för mig att det finns andra tjänster som är gratis, för det är Flickr jag vill ha. Tydligt är att jag valt utifrån behov och bekvämlighet och inte pris i det här fallet.

Det är konsumenternas behov och bekvämlighet som de lokala medieföretagen måste konkurrera om. Rent konkret handlar det ofta om att tävla om människors tid. Många lokala mediehus är vana vid att vara ensamma och starka på sin marknad och har inte en tradition i att tänka utanför den egna boxen. De agerar ofta fortfarande som om konsumenten inte har några alternativ och det kanske de inte har när det kommer till nyheter, men när det gäller folks tid har de det i högsta grad. Det har kommit in nya konkurrenter som kanske heter Facebook eller Youtube.

Den nya tiden innebär svagheter hos dessa lokala medieföretag, men också styrkor. Svagheterna ligger i att de har förlorat sin ensamrätt på invånarna. Styrkorna i att de just har det lokala förtroendet. Det är i det förtroendet de kan ta sin utgångspunkt.

Utifrån det kan vi tänka oss två enkla scenarion:
Scenario ett: det lokala medieföretaget erbjuder en nättjänst på en marknad där alla motsvarande tjänster (utifrån kundens synvinkel) är gratis. Då gäller det att göra något som konsumenterna hellre vill ha eller inte göra det alls.

Ett exempel. Sundsvalls tidning vill skapa ett lokalt community där invånarna kan få reda på det senaste som händer i stan och där tidningen kan ta betalt för kringtjänster. Men Sundsvalls tidning har fått konkurrens, för idag är Facebook den källa folk vänder sig till för att ha koll på lokala händelser.

Scenario två: det lokala medieföretaget erbjuder en tjänst på en marknad där det finns ett behov, men ingen motsvarande tjänst på marknaden. Det är en guldmöjlighet.

Det andra är det bästa, men också det svåraste. Blocket är ett bra svenskt exempel på det första. Det finns många gratisalternativ, men konsumenterna fortsätter att använda Blocket.

Jag tror dock inte på en nättjänst i den form som Bosse Svensson refererar till. Att betala 20 kronor i månaden som ett fast pris. Det är ju jättebra för den som säljer, prenumeration är lika med fast inkomst för medieföretagen. Men det var förr det. Nu gäller det att tänka på den som köper och då ska det vara behovsstyrt, närhelst konsumenten efterfrågar en tjänst. Man vill själv välja att få information och det är just då man ska kunna få det. Det kan exempelvis vara trafikinformation och golfväder eller något annat man vill ha i en situation som kräver omedelbara besked. Då överstiger behovet priset.

De lokala möjligheterna ligger så klart inte bara hos invånarna, utan också hos de människor som är på tillfällig visit. Det tillfället skapar ett behov till exempel i form av ett restaurangbesök, och lokaltidningen har säkert testat dem alla. Ett klick på datorn eller ett knapptryck kan leda konsumenten rätt. Det kan vara värt att betala för när man vill hitta något snabbt och lätt. Återigen är bekvämlighet ett kriterium och gratisalternativen får stå åt sidan för det. Där har lokaltidningarna ett försprång genom det förtroende de har byggt upp genom alla år. Förtroende tar lång tid att bygga upp, men kort tid att rasera.

För att betaltjänsterna ska gå runt krävs dock ett flertal. Alla människor har olika behov och ett stort antal tjänster talar både för konsumentens bästa och medieföretagens välmående. Flera tjänster = flera intäktskällor.

Sedan kvarstår självklart också frågan var man ska ta betalt. Är det på webben, eller kanske i mobilen där konsumenten är van vid att betala? Det utgår även det från kunden. Och inte heller på den frågan finns det bara ett svar.

Jag vet, vi ställer alla många frågor i den eviga debatten om vad vi kan ta betalt för på nätet. Och vi levererar få svar. Men det är ju helt enkelt för att svaren inte finns. Vi måste, med konsumenten framför ögonen, hitta dem genom att “prova, prova och prova igen” som Bosse Svensson skrev. Det är kundens behov som bestämmer vad det blir, inte medieföretagens.

————————————————————————————-

Vill du ha kontakt med mig?
webb:www.internetworld.se
mejl: miriam.olsson@idg.se
blogg: www.molsson.com
Twitter: @miriamolsson
Flickr: miriamolsson

Många undrar - med rätta - hur man ska kunna nå ut i de nya, digitala kanalerna.

Kanalerna är många, arbetssätten och metoderna är ännu fler. Det är verkligen inte lätt att hitta rätt i den djungeln. Ändå finns det ju inga alternativ.

Många företag väljer att lägga en större del av sin marknadsföringsbudget på olika former av digitala byråer, på att utveckla Iphone-applikationer eller att utnyttja affiliate-nätverk. Inget alls fel i detta.

Men viktigare ändå är kanske att ha rätt bemanning, rätt folk med rätt inställning i den egna verksamheten.

Jag är inte övertygad om att de “digitala infödingarna” (personer som aldrig har upplevt världen utan mobiltelefon eller Hotmail-adress) automatiskt är bättre skickade att ta hand om företagets kommunikation, marknadsföring och försäljning än vad de “digitala invandrarna” är. Men i brist på annat kanske en föryngring av den egna organisationen är ett alternativ bättre än att sitta still med samma gamla gubbar och gummor som levt med sin arbetsgivare i årtionden.

Det finns gott om undantag såklart, men på tok för många av dessa digitala invandrare är fast i en gammal tankevärld som bara fått lite ny färg. Gamla principer, nu kryddade med lite sociala medier, lite Facebook och några coola Wordpress-skins.

Känns det bekant? Då har jag ett konkret förslag.

Byt ut en rejäl andel av din marknadsbudget mot nya, fräscha medarbetare! Färre som jobbar åt dig på byrån, fler som jobbar åt dig på jobbet.

Förhoppningsvis får du medarbetare som på allvar tillförd lite nya tankar, nya referensramar och ett nytt förhållningssätt till omvärlden. Och som inte bara konsultar lite, utan som verkligen kan se till att det händer något med företagskulturen.

Se till att det blir både killar och tjejer. Det är på tok för uppenbart att könsskillnaderna består även i denna nya digitala era. Tyvärr, får man väl tillägga.

På tok för många försöker outsourca kommunikationen med omvärlden till en byrå. Det kan aldrig hålla i längden.

Tiden då främst bara journalister och mediemänniskor bloggade i sin yrkesroll är sen länge över. Vd:ar, pressansvariga, analytiker och privatrådgivare blogga och det poppar upp fler och fler yrkesroller i bloggosfären. Idag skriver vi om Fastighetsbyråns fyra mäklare som bloggar om sin vardag. Och jag läser i ett pressmeddelande om Svensk Byggtjänst nya sajt Byggbloggarna.se där folk kopplat till byggbranschen får bloggutrymme. Internetdagarna.se, eventet som anordnas av IIS, Stiftelsen för Internetinfrastruktur, har gjort hela sajten till en bloggplattform.

Det går mode i att skapa redaktionellt innehåll som företag eller organisation. Det ger i sin tur organiskt innehåll till sök. Och det ger företagen möjlighet att nå ut till kunder och användare med en personlig avsändare.

Det är ju det många av de sociala medie-experterna pratar om:

”När konsumenterna inser att de talar med en människa och inte en ansiktslös företagskoloss så blir det en enorm skillnad i kommunikationen vilket ger flera fördelar för företagen”, menar Peter Parkes från Londonbyrån We Are Social. Till exempel blir konsumenterna mer förlåtande (läs artikel här).

”Idag kan alla företag vara medieföretag och producera innehåll”, säger Steve Rubel, från PR-byrån Edelman Digital i New York (läs artikel här)

“I Cluetrain Manifesto stod det redan 1999 att ”marknaden är konversationer” och vi kommer lite närmare det varje dag.

Har ni fler bra exempel och tankar?

Orden kommer från Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm. Hans poäng, som han utvecklade på Stockholm Media Week i veckan,  är att om man behöver tala om internet som ett nytt medium så är man redan hopplöst passé från start. För en tioåring idag så är internet inte nytt. Det har alltid funnits.

Ola Lindholm exemplifierade vidare med sin tvååriga dotter som redan vant sig vid att hon kan peka och se nästan vad hon vill på You Tube. Själv har jag upplevt hur komplett utsiktslöst det är att försöka förklara konceptet tv-tablå för min egen treåring.

Ett annat exempel är Creuna-formgivaren Fredrik Marcus anekdot från årets Webbdagarna om när han med sin son sprungit på en svängig gatumusikant och sonen utbrister “Pappa, ladda ner” och pekar på musikanten.

Jag blir väldigt fascinerad varje gång jag hör liknade historier. För det är faktisk lätt att glömma. Vi som växte upp med två tv-kanaler och utan internet har väldigt lätt för att bli överentusiastiska över alla nya saker vi kan göra idag. Men för en tioåring är internet inte en uppsjö av fantastiska nya möjligheter. Det bara är. Precis som Bamses papperstidning bara är. Tioåringen lägger ingen värdering i att det ena är digitalt och det andra är analogt. Det finns där och används när det passar.

Så det är väl egentligen hög tid att sluta snacka om “nya medier”. Och sluta ställa nytt mot gammalt i en konflikt där bara det ena är rätt. Unga idag tycker inte att analog shopping eller media är ute. De bryr sig inte så länge de får vad de vill ha.

Detta måste vi som är något äldre inte bara snacka om utan verkligen anstränga oss att förstå på djupet om vi ska hänga med när tioåringarna bli 15 och 20 år. Annars är vi som Ola Lindholm uttryckte det “så jäkla stekta”.

När Internetworld i vintras listade Sveriges mest framgångsrika e-handlare hade sex av tio huvudkontor i Stockholm, två hade fysisk adress i Borås, en i Malmö och en i Göteborg.

Jag tänker på detta när jag bläddrar igenom betaltjänstföretaget Kreditors rapport över e-handeln i Sverige. Glesbygden är som vanligt överrepresenterad. Högst på prispallen hamnar Jokkmokk, där invånarna e-handlar 78 procent mer än riksgenomsnittet. Gällivare och Arjeplog kommer tätt efter med 72 procent respektive 68 procent fler inköp.

Det här är uppenbarligen de viktigaste kunderna en e-handlare kan ha. Enligt undersökningen har de både störst e-handelskompetens och är de som mest ökar sin nätkonsumtion. Kort sagt, det är personerna som driver branschen framåt.

Kunden har alltid rätt, sägs det. Men om man inte känner sin kund, då? Det här är människor som inte stockholmska företagare stöter ihop med på mingeltillställningar, mässor eller privata middagsbjudningar. Kanske svarar de på webbenkäter ibland, men räcker det? Jag är skeptisk. Risken är att du som e-handlare börjar ta dessa kunder för givna.

Om du som vd vill veta hur framtidens e-handlare ser ut – ta med ledningsgruppen på en tripp till Jokkmokk. Sätt dig vid ett köksbord och ställ frågan: Vad vill du ha av oss? Sedan lyssnar du och antecknar. Kanske förvånas du av svaren, kanske inte. Men du lär känna din viktigaste kund. Det är inte fy skam.