Digitala Affärer

I mars flyttade jag hem till Sverige efter drygt två år utomlands. Det har gått utmärkt att hålla sig uppdaterad på vad som hänt hemma genom Facebook, bloggar, nättidningar och Twitter. Men det finns också saker man måste uppleva för att förstå. Som reklamfoldern i mataffären där Kelda ber mig att ladda ner deras recept i min Iphone. Den mobila webben är här på riktigt nu, konstaterar jag i mjölkdisken.

Eller kraften i de hundratals Twitterinlägg som kom in när jag jobbade med Internetworlds event Webbdagarna i slutet av mars. Sociala medier lever sitt eget liv och medieföretag kontrollerar inte längre dialogen – de får kämpa för att vara en del av den. Och de kämpar på samma villkor som andra användare.

I takt med att Facebook, bloggar, Twitter och andra verktyg används av allt fler förändras också rollen för oss som har varit bra på nätet länge. Att man var tidigt på bollen spelar inte längre någon roll. Det är inte det som räknas, påpekade en krass person i mitt Twitterflöde nyligen. Det viktiga är vem som har bäst bollkänsla.

Jag upptäckte internet 1995, men det gör mig inte till en internetexpert. Möjligen till en relik. Särskilt om du frågar någon som föddes 1995 och inte förstår att man överhuvudtaget kunde leva utan boll. Det är ingen idé att vifta med gamla meriter utan det viktiga är att specialisera sig och bli riktigt bra på sin del av nätet. Att »kunna internet« går inte längre. Internetexperten är död och har ersatts av experten i sociala medier, internetmarknadsföring, e-handel, mobila webben.

Och om ytterligare två år pratar vi kanske inte längre ens om dessa roller. Då är vi experter i kommunikation, marknadsföring och handel – oavsett kanal.

För internet kommer snart att sluta vara något speciellt. Den sociala webben är redan en del av den sociala infrastrukturen. På samma sätt är webben – oavsett om plattformen är telefonen, datorn eller läsplattan – på väg att bli en naturlig del av affären i allt fler företag.

På sätt och viss är det lite sorgligt. Nybyggarandan på nätet är på väg bort. Men det är också roligt att få sällskap av så många nya krafter som jobbar för en bättre webb. Nya kompetenser kommer till, nya kompetenser skapas.

Internetexperten är död – men snart är alla en internetexpert.

/Lisa Bjerre, redaktör på Internetworld

(Internetworld hade möjlighet att ha ett par ögon och öron på konferensen Social Media World Forum via Kristofer Björkman, till vardags på Newsdesk. Här är en av hans rapporter).

Nyligen samlades marknadskommunikatörer från hela världen på Social Media World Forum i London med ett gemensamt syfte; att få en idé om hur de ska kommunicera med sin målgrupp när målgruppen nu väljer social media framför annan, traditionell media.

Bakgrunden är alltför välkänd. Ingen kommunikatör kan längre kan blunda för att såväl media som webben i sin helhet blivit social. Målgrupp får sin information, inspiration och kunskap från sin sociala kontext. Få av kommunikatörerna saknar fortfarande en vettig strategi för detta.

- Aldrig någonsin har marknadsförare stått inför en större utmaning än idag, i och med webbens socialisering, sade Ian Johnson, Managing Director för Six Degrees, i sitt välkomsttal.

På plats fanns ett antal aktörer, bland annat Kevin Eyres från Linkedin, som också inledningstalade på konferensen.

- Det är inte vad du vet och vill säga som betyder något, utan vem du känner och vad de vill höra, säger Kevin Eyres, chef för Linkedin Europa.

Enligt honom vilar sig den globala webbekonomin mot tre viktiga fundament just nu:

1) Människors identitet - vilka de är

2) Tillit - vilka de litar på.

3) Samarbete - hur människor interagerar och samarbetar med dem de litar på.

Den sammantagna bilden av dessa tre element bildar utgångspunkten för den sociala webben och dess utveckling.

Trevor Johnson, strategi- och planeringschef på Facebook, fyllde i resonemanget genom att beskriva Facebooks existensberättigande:

- Vårt huvudsakliga fokus på Facebook är att organisera den sociala kontexten, säger han.

Om kommunikatörer på företag ska få ut något av denna kontext så måste de själva socialisera sig med den.

- Webben har blivit social. Och den sociala rörelsen har förändrat allting. Och om du vill kan du också bli social men då måste du engagera dig, uppmanar Trevor Johnson alla kommunikatörer i publiken.

Dock skilde sig Trevors Johsons och Facebooks tre sociala fundament något från Linkedins.

I Facebooks fall handlade det om dessa tre komponenter:

1) Människors identitet och deras sociala profil.

2) Utbytet av information mellan människor, med utgångspunkt från deras sociala kontext.

3) Den tekniska plattformen som möjliggör kommunikationen och utbytet ifråga.

Facebook har skött sina kort så väl att plattformen idag har över 400 miljoner användare (100 miljoner på mobiler) som delar med sig av något innehåll fem miljarder gånger varje dag, varav två miljarder chatt-meddelanden, och 60 miljoner status-uppdateringar. Detta ägnar sig användarna sex miljarder minuter åt varje dag. Det har i sin tur fått olika tredjepartleverantörer att utveckla applikationer för Facebook-plattformen, vilket gjort tjänsten ännu populärare. Tills dags dato finns det fler än 250.000 applikationer för Facebook.

När nyheten om att Facebook.com passerat Google.com i antal besök i USA, spred sig under konferensens första dag, blev hysterin kring företaget närmast total. Utan att överdriva så nämndes Facebook i samtliga diskussioner som rörde tänkbara marknadskommunikativa strategier och aktiviteter.

Trevor Johsons på Facebook tog tillfället i akt att i princip dödförklara traditionella webbannonser, som han menade står sig slätt i jämförelse med den mer organiska dialogen. Han bedyrade att annonser med en social prägel ökar värdet på mediet och att detta ökar målgruppens värdering av varumärket med 68 % och dess handlingar med 25 %.

Trevor Johnson berättade att visningar som resultat av ett egenhändigt publicerat material ger 4,5 gånger mer handling än visningar av köpt plats. Det ska jämföras med visningar som resultat av redaktionellt publicerat material som ger 6,9 gånger mer handling.

En som inte bara kritiserade den traditionella annonsen utan hela den traditionella köpprocessen, var Freddie Laker, chef för digitala strategier på Sapientnitro. Den processen kallar han “den en gång så kända konsumentresan: väl koreograferad, med få kontaktytor, linjär, beroende av fysisk butik och annonsinspirerad.”

Den resan börjar vanligtvis med att konsumenten ser en annons, går till butiken, jämför möjligheter, väljer den bästa, köper den, och senare skapar en mer eller mindre nära och god relation med varumärket ifråga.

- Men inte längre, konstaterar Freddie Laker.

- Dagens konsumentresa börjar egentligen ingenstans utan är frukten av en mosaikplatta av kontaktytor och intryck på webben. Och är i alla högsta grad icke-linjär.

Trevor Johnson tipsade alla marknadskommunikatörer i publiken om fyra enkla steg till att lyckas på den sociala webben:

1) Bli social. Utgå ifrån och utnyttja webbens sociala tjänster och plattformar, samt din och dina kunders sociala kontext

2) Krångla inte till det, börja enkelt, kom igång och ändra under resans gång.

3) Tänk inte bara i kampanjer, skapa istället en kalender för kontinuerlig konversation.

4) Tänk annorlunda, utnyttja nya möjligheter och experimentera.

Kristofer Björkman

(Internetworld hade möjlighet att ha ett par ögon och öron på konferensen Social Media World Forum via Kristofer Björkman, till vardags på Newsdesk. Här är en av hans rapporter).

En av talarna under Social Media World Forum i London nyligen var Lucas Herscovici, global marknadschef för bl a Stella Artois & Beck’s.

- Om vi inte förstår våra kunder så har vi ett seriöst problem, sa han.

Han presenterade den strategi han använder sig av i sitt kommunikativa arbete. Lucas Herscovici kallar den för “Det vinnande och digitala kretsloppet”:

1) Planera. Försök förstå dina kunder. Samla och identifiera fakta om dem och deras omvärld. Analysera den med utgångspunkt från din digitala strategi. Allokera och prioritera dina resurser.

2) Skrid till verket. Testa och experimentera. Identifera de medier din målgrupp lever med. Engagera dig där.

3) Kolla upp resultatet av dina aktiviteter. Och lär från dina misstag.

4) Förändra, revidera, komplettera, anpassa dig, utveckla. Och skala till något större.

Social Media World Forum (SMWF) arrangerades för andra året i rad i London, i en serie av evenemang i USA och Asien. Från föregående år har evenemanget i Europa vuxit kraftigt i omfattning från fjolårets hundratals till årets tusentals besökare, 140 talare, 50-tal presentationer och massor av workshops. Allt är fördelat i tre olika forum: huvudforumet Social Media, och de två lite mer nishade Social TV och Social Mobile. Två falanger kompletterar konferensen: Enterprise SocialMedia och Cloud Computing Congress.

Kristofer Björkman

Internetworld har i flera år, i samband med arbetet med listan över Sveriges hundra bästa sajter, efterfrågat en ny webb med ny funktionalitet från Sveriges Radio. SR har alltid varit starka på lyssnandet på webben, men utvecklingen har hunnit ikapp och även om det har tillkommit saker på vägen har vi bland annat efterlyst fler interaktionsmöjligheter för användarna.

Så äntligen kom beskedet om en ny sajt. Men jag måste erkänna att resultatet delvis var en besvikelse när det som presenterades bara var en mediesajt i raden av andra.

Sverige Radio bjöd idag in till ett möte för journalister och webbentusiaster där man skulle visa upp en webb som tog konceptet att lyssna på radio via nätet ett steg framåt. Och det man talade om i inledningen av vad vi kunde förvänta oss av den nya webben, som exempelvis att lyssnarna måste kännas och märkas, skapade förväntningar. Jag hade väntat mig något annorlunda och överraskande. Kanske en stor lyssna-knapp i centrum. Eller funktioner för att bjuda in och synliggöra besökarna i större utsträckning.

Istället blev det en liten lyssna-knapp uppe i vänstra hörnet. Och en tydligare paketering av radions innehåll. När det gäller knappen menar teamet bakom SRs webb att de har gjort en del undersökningar i fokusgrupper, men att de när sajten lanseras kommer att göra användartester och pröva sig fram till vad som funkar bäst.

Positivt med den nya webben är att kraven på att installera mjukvara för att lyssna, i form av Real Player och Windows Media Player, försvinner. Nu ska man kunna streama radio direkt från SRs webb istället för i en extern spelare. Det är ett stort steg framåt i att förenkla lyssnandet och med det kommer SR att slippa en hel del kundtjänstsamtal från användare som har problem med mjukvaruinstallationer. Tekniken ska heller inte vara en begränsning i att alla inte har tillgång till samma bandbredd då kvalitén på webbinslagen kommer att höjas trots en lägre bandbredd hos användaren.

Den nya sajten är snygg och prydlig, i sann Doberman-anda (byrån som jobbar med SRs webbnärvaro), och ger en tydlig presentation av SRs redaktionella innehåll. Man satsar att puffa för utvalt innehåll från olika program i topp. Och på att föra fram nyheter från flera kanaler och paketera dem på startsidan. På startsidan finns också smarta drop-down funktioner där att man kan välja vilka nyheter eller vilket programinnehåll man vill se mer av. Längre ner finns även en funktion där man kan läsa kommentarer från besökare och vad andra lyssnar på just nu runtom i Sverige. Tanken bakom den nya sajten menar SR är att det ska vara ”enkelt på ytan, men komplicerat under huven”. Drop-down menyerna ska ge en personlig känsla och nyheterna ska vara i fokus.

Att sen startsidan är väldigt lång och det är svårt att tro att lyssnarna ska scrolla och hitta till det som finns längre ner är väl kanske fråga om besökarvana.

Sverigesradio.ses nya startsida: I botten av den nya sajten ligger en spelare som följer med när man klickar runt. Den går att klicka ner (som på bilden) för att se information om program och göra inställningar.

Under mötet pratade SR själva om att sajten ska sjuda av liv. Men var är det livet? På den frågan svarar man att det kommer att märkas på kanalerna och programmens egna sajter där redaktionerna kommer att få en viss frihet i att bygga sina sajter inom ramverket. Det är också på programnivå som SR jobbar med att nå ut med sitt innehåll utanför den egna webben i forum som Facebook och Twitter.

Projektledaren Daniel Boo poängterade också att startsidan oftast inte är det man möter när man surfar in på SR.se, efter att exempelvis ha gjort en sökning på något man är intresserad av eller klickat på en länk. Utan att det ofta är enskilda artikelsidor för inslag man hamnar på där det finns möjlighet att lyssna, kommentera och klicka på länkar.

Diskussionen på mötet handlade dock inte bara om SRs egna webbplats utan exempelvis om hur innehåll kan integreras i andra kanaler som Spotify. Där svarar SR att samtal förs med exempelvis Spotify för streaming och med Soundcloud för att man ska kunna kommentera enskilda inslag, men att inget är klart än. Det togs även upp att man i dagsläget inte har en inloggningsfunktion med en användarprofil man kan ta med sig mellan SRs olika webbkanaler på nätet och i mobilen för att personalisera användandet.

Lanseringen av den nya webben, vars webbadress kommer att kommuniceras som Sverigesradio.se istället för SR.se, kommer att ske i tre till fyra olika releaser. Första steget är startsidan, den nya spelaren och P4 som är SRs största kanal, vilka kommer att släppas under mars månad. Målet är att innan midsommar avsluta med att lansera en riktigt bra mobilfunktion, utöver de podradio-applikationer som redan finns för Iphone och Android. SR-teamet tror mycket på mobilen och att det är naturlig pryl för radiolyssnandet.

Vad hela kalaset kommer att kosta vill SR inte säga och hänvisar till att det inte redovisar budget för enskilda projekt.

Så nu återstår det att se vad som kommer att hända med det sjudande livet på Sverigesradio.se och dess kanal- och programsajter under våren.

P4 Västernorrlands nya sajt där man i botten ser funktionen “Pulsen” med vilka program som spelas och kommentarer från besökare.

Länkar:
Joakim Jardenberg, bloggare och vd på Mindpark: Samtal om nya sr.se, eller rättare sagt – sverigesradio.seberg
Mikael Zackrisson på Veckans Affärer: SR missar chansen till förnyelse

Kina är landet som lyckas motbevisa idén om att en fri ekonomi också leder till demokratiskt samhälle. Här har det ledande partiet lyckats lyfta en föråldrad planekonomi till en växande marknadsekonomi och dessutom tagit åt sig äran för att ha lyft landet ur den fattigdom de själva varit med om att orsaka. Ovanpå detta har partiet behållit makten att styra ekonomin på ett makroplan, femårsplanerna anger fortfarande i vilken riktning samhälle och finans ska gå. Staten äger ett stort antal företag. Och av de stora företag som inte är statligt ägda är styrelsens medlemmar ofta också medlemmar i någon av kommunistpartiets falanger.

En annan aspekt som många menar leder till demokrati är spridningen av internet, tillgång till information och möjlighet till kommunikation. Just i Kinas fall verkar detta dock inte hända. Landet har både det största antalet internetanvändare i världen och ett av de mest avancerade systemen för att hindra användare att komma åt oönskade webbplatser: Brandväggen som kommit att kallas ”The Great Firewall of China”.

Inte nog med den statliga övervakningen, även nätanvändarna håller koll på vad de anser passa. Om detta skriver Magnus Breidne och Göran Leijonhufvud i rapporten ”Kina och internet”, som i dagarna gavs ut av Vinnova.

Företag som arbetar i Kina råkar ut för en ny typ av risk, nämligen den växande skaran av nationalistiska aktivister som surfar på utländska webbsajter för att upptäcka och slå ner på vad de uppfattar som kränkningar av Kina. Det mest kända exemplet är franska varuhuskedjan Carrefour som drabbades när stafetten med den olympiska elden, på väg till sommar-OS i Peking, mötte flera protester i Paris i april 2008. Nätaktivister arrangerade då stora demonstrationer utanför flera av Carrefours varuhus i Kina.

Rapporten tar ett helhetsgrepp om både de möjligheter och utmaningar som ett allt mer uppkopplat Kina innebär.

Angående utmaningarna tänker jag att i ett samhälle där en aggressiv nationalism odlas, där insynen i maktens korridorer är liten och där rättsystemet inte alltid är pålitligt, så är det svårt att lyckas som företag. Även om det så klart går, rapporten ger spännande exempel på detta också.

I somras, när den etniska gruppen uighurer drabbade samman med majoritetsbefolkningen hankineser i Kinas nordvästra område Xinjiang, bodde jag i Shanghai. Under oroligheternas första dagar innehöll kompisars statusuppdateringar på Facebook nyheter och kommentarer om läget. Kravallerna eskalerade och efter några dagar var Facebook blockerat. När oroligheterna dött ut skrev en av de stora (statligt ägda) dagstidningarna en artikel om det stora stödet för att Facebook borde straffas för att ha uppviglat folket i Xinjiang.

Två veckor efter Xinjianghändelserna ringde en bekant – en uighur som studerat vid högskolan i Dalarna – och berättade att han försökt höra av sig förut, men privata internetuppkopplingar i hans hemstad var blockerade. Mobilnätet var reglerat så att inga sms kom fram. Nu ringde han på sin jobbtelefon, den enda kommunikationskanal som fortfarande fungerade. Nu, flera månader efteråt, är området fortfarande avskuret från nätet.

Att, som i fallet med Xinjiang, stänga ner nästan all internettillgång visar att Kinas ledare har förstått nätets potential som väg för att samordna protester, sprida information och bilda opinion. Och att de är beredda att kämpa emot. Än så länge är opinionen inte något som borde hålla partimedlemmarna vakna om natten, en stor del av Kinas befolkning stöder kommunistpartiet. Men när - eller om - opinionen svänger, kommer nätet ha en del i att forma framtiden.

• För den som vill läsa mer om Kina och internet finns Vinnova-rapporten att ladda ner här
• För alla som är intresserade av Kina och nätet finns ett fantastiskt TED-talk här, om hur överlevare från jordbävningen i Sichuanprovinsen använde digital kommunikation för att ställa makthavare till svars
• Och för den som intresserar sig för framväxten av ett gräsrotssamhälle, häng med på bloggarkonferens i en grotta, i Guangzhou

Foto av Philip Jägenstedt

Tiden då främst bara journalister och mediemänniskor bloggade i sin yrkesroll är sen länge över. Vd:ar, pressansvariga, analytiker och privatrådgivare blogga och det poppar upp fler och fler yrkesroller i bloggosfären. Idag skriver vi om Fastighetsbyråns fyra mäklare som bloggar om sin vardag. Och jag läser i ett pressmeddelande om Svensk Byggtjänst nya sajt Byggbloggarna.se där folk kopplat till byggbranschen får bloggutrymme. Internetdagarna.se, eventet som anordnas av IIS, Stiftelsen för Internetinfrastruktur, har gjort hela sajten till en bloggplattform.

Det går mode i att skapa redaktionellt innehåll som företag eller organisation. Det ger i sin tur organiskt innehåll till sök. Och det ger företagen möjlighet att nå ut till kunder och användare med en personlig avsändare.

Det är ju det många av de sociala medie-experterna pratar om:

”När konsumenterna inser att de talar med en människa och inte en ansiktslös företagskoloss så blir det en enorm skillnad i kommunikationen vilket ger flera fördelar för företagen”, menar Peter Parkes från Londonbyrån We Are Social. Till exempel blir konsumenterna mer förlåtande (läs artikel här).

”Idag kan alla företag vara medieföretag och producera innehåll”, säger Steve Rubel, från PR-byrån Edelman Digital i New York (läs artikel här)

“I Cluetrain Manifesto stod det redan 1999 att ”marknaden är konversationer” och vi kommer lite närmare det varje dag.

Har ni fler bra exempel och tankar?

Orden kommer från Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm. Hans poäng, som han utvecklade på Stockholm Media Week i veckan,  är att om man behöver tala om internet som ett nytt medium så är man redan hopplöst passé från start. För en tioåring idag så är internet inte nytt. Det har alltid funnits.

Ola Lindholm exemplifierade vidare med sin tvååriga dotter som redan vant sig vid att hon kan peka och se nästan vad hon vill på You Tube. Själv har jag upplevt hur komplett utsiktslöst det är att försöka förklara konceptet tv-tablå för min egen treåring.

Ett annat exempel är Creuna-formgivaren Fredrik Marcus anekdot från årets Webbdagarna om när han med sin son sprungit på en svängig gatumusikant och sonen utbrister “Pappa, ladda ner” och pekar på musikanten.

Jag blir väldigt fascinerad varje gång jag hör liknade historier. För det är faktisk lätt att glömma. Vi som växte upp med två tv-kanaler och utan internet har väldigt lätt för att bli överentusiastiska över alla nya saker vi kan göra idag. Men för en tioåring är internet inte en uppsjö av fantastiska nya möjligheter. Det bara är. Precis som Bamses papperstidning bara är. Tioåringen lägger ingen värdering i att det ena är digitalt och det andra är analogt. Det finns där och används när det passar.

Så det är väl egentligen hög tid att sluta snacka om “nya medier”. Och sluta ställa nytt mot gammalt i en konflikt där bara det ena är rätt. Unga idag tycker inte att analog shopping eller media är ute. De bryr sig inte så länge de får vad de vill ha.

Detta måste vi som är något äldre inte bara snacka om utan verkligen anstränga oss att förstå på djupet om vi ska hänga med när tioåringarna bli 15 och 20 år. Annars är vi som Ola Lindholm uttryckte det “så jäkla stekta”.

Inspirerad av Pelle Steen på Svd:s Utvecklingsbloggen som gör små video-guldkorn där spännande personer listar trender på nätet, så ger jag mig på att göra en egen topplista. Dock i old school textform. Min lista handlar om de coolaste sakerna som händer i brytpunkten mellan den gamla medievärlden och den nya just nu.

1. Dataåldern är här på riktigt. Guardians Data Store är nog det coolaste jag sett från traditionella medier på ett bra tag. Guardian gör massor av sina bästa fakta tillgängliga för vem som helst att tweaka, leka med och bygga nya tjänster kring. Allt från världens koldioxidutsläpp till universitetsranking till poplåtar som spreadsheets. Detta är verkligen en samhällsnyttig journalistisk gärning. Och Guardian får en massa bra idéer tillbaka när skapas massor av spännande tjänster kring tidningens data.

De närmaste årens digitala utveckling kommer till stor del att handla om att organisera, tämja och skapa nytta av den enorma flod av data som mänskligheten genererar och gör tillgängliga på nätet. Så den som klurar på framtida affärsidéer bör inte missa vad som händer i kölvattnet av Guardians lysande tilltag.

Detta borde för övrigt rimligen vara nästa logiska steg för DN.factlab.

2. Webb-tv växer upp. Vi håller på att få lite av en standardmodell för tv på webben. Hulu.com, BBC:s Iplayer, SVT PLay och nu TV4 Play, som både lånat namnet och utseendet av SVT. Smart av TV4. Kopiera en vinnande modell och skit i att uppfinna hjulet på nytt. Det viktiga är att folk tittar. Efter ett snabbt test tycker jag fortfarande att SVT:s Play har en snyggare inramning än TV4:s. Designen känns mer stressig hos fyran och videorutan ligger lite väl långt ner när jag går in på enskilda program vilket göra att jag måste skrolla att se hela rutan. Irriterande.

Annonslösningen från Videoplaza är dock snygg men kräver lite invänjning.

Som helhet känns det dock som att tv-branschen nu verkligen tar webben som kanal på allvar. Och det är härligt att se ( i kontrast till musik och bokbranschen inte minst.) Det finns fortfarande massor av problem, särskilt med de nationella begränsningarna på en del av tv-tjänsterna. Något som väl till stor del beror på att reklamfinansieringen, som till exempel i Hulu:s fall är nationell till sin natur. Men också på programmrättigheter som inte är anpassade till nätdistribution. Men detta håller faktiskt på att förändras. Om än lite långsammare än man skulle önska.

Nästa steg hoppas vi på en svensk variant på Hulu som samlar allt svenskproducerat material under ett tak. Någon aktör borde i alla fall testa. Även om de skulle kunna stöta på liknande problem som BBC gjorde när de försökte samma sak med projektet Kangaroo.

3. Connect-trenden. Detta har många andra skrivit mycket bra om. Till exempel här. Men i och med TV4 Play-lanseringen så känns det superaktuellt. TV4 gör ju precis rätt när de integrerar sin spelare med Facebook via Facebook Connect. På det sättet kan man vara inloggad med sitt Facebook-konto hos TV4 och kommentera programmen och tipsa sina vänner om dem. Genast skjuter man ut sitt innehåll i de sociala medierna och får en massa tillbaka. Det viktigaste är att man får en koppling mellan människors mediekonsumtion och deras nätverk och övriga webbkommunikation. Och det kan komma att bli ovärderligt framöver. Dessutom är det nästan gratis jämför med om man skulle bygga egna sociala nätverksfunktioner. Smart.

– På det sättet kommer vi in i de sociala medierna. Jag tror inte att vi traditionella medier ska försöka bygga dem själva.” säger Mattias Fyrenius till Resumé.

Facebook-kopplingen är också ett sätt att på en viktig punkt få ett litet övertag jämfört med SVT som ännu inte hunnit få de sociala funktionerna på plats.

INTE COOLT:

Radiotystnaden. TV-bolagen briljerar med nya on-demand-tjänster. Men var är Radiojättarna? De brukade ju vara på hugget med nya digitala trender. Nu har inget hänt sen podcast-boomen för några år sedan.

Podcasts skulle ju revolutionera radiolyssnande. Och gjorde väl det ett tag. Men radion har inte hängt med i utvecklingen riktigt. Grejen är, i alla fall för mig, att podcasts är rätt meckiga att lyssna på där de verkligen kommer till sin rätt - när man är på språng. Det som behövs är en bra mobil-tjänst för radio-on-demand. Spotify för radio eller SRPlay i mobilen.

Jag har inga tyvär ingen vidare insyn hos Sveriges Radio. Men om detta inte är vad de jobbar stenhårt med just nu så är det att betrakta som rent tjänstefel. Och om de forfarande lägger en enda krona på DAB så…ja då vet jag inte vad.

Det har skrivits mycket om att en friande dom skulle orsaka slitningar i Sveriges internationella relationer. Vi skulle ses som slappa mot kriminella. En friande dom “skulle skada Sveriges anseende internationellt” skrev Johan Axham som forskar i upphovsrätt vid Stockholms Universitet och som suttit som sekreterare i Justitiedepartementets utredning om upphovsrätten på Internet, till exempel på SVD.se igår “.

Det som inte talats lika mycket om är vad en fällande dom kan göra med Sveriges anseende internationellt. För trots att lagen är otydlig på hur man ska bedöma medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Så fäller hellre än friar tingsrätten. Trots att åklagarsidan gång på gång gjorde bort sig under rättegången och dessutom faktiskt visade upp förvånansvärt vacklande bevis. Så fäller man, och dömer till fängelse. Fängelse hallå! Vad är det för land vi lever i? Att dessutom samtliga åtalade får samma straff trots att de uppenbarligen varit olika mycket involverade, är faktiskt rent löjeväckande.

Det kan bara förklaras med en bristande förmåga hos rätten att se sakfrågan framför de åtalades attityd och framtoning.

Eller så är det ren undfallenhet gentemot film- och musiklobbyn. De måste har rätt, det har ju pengar och massor av kostymer liksom.

I båda fallen framstår Sverige som högst rättsosäkert och långt ifrån det upplysta föregångsland som haft världsrenommé för att värna om rättigheter som yttrandefrihet och likhet inför lagen.

Så om man ska fundera på vad men skickar för signaler internationellt så bör man flytta fokus från Hollywood, dollarvädrande affärsjurister och sönderlobbade EU-politiker, och istället fråga sig hur detta upplevs på världens alla universitet och forskningsinstitut.

För på många håll lär den internationella analysen istället vara att Sverige nu gravt sumpat sin chans att ta täten mot framtiden och bli ett upplyst föregångsland som inte räds blicka en ny verklighet an. Pinsamt Sverige!

För övrigt undrar man ju om Google är näst i tur att prövas för medhjälp till brott mot upphovsrätten i svensk domstol. Det verkar ju gå utmärkt att få fällande domar på lite halvlösa boliner sådär. Eller kanske nämndemännen skulle se annorlunda på ett jättelikt börsbolag? Trots att de gör samma sak (man hittar förstås torrentfiler lika bra med Google som med TPB).

Ja vad säger man. Nästa Google lär ju inte komma från Sverige de närmaste åren. Det har Stockholms Tingsrätt sett till.

Jag ser för lite på tv. Men det kan ju bero på att det inte finns så mycket att se.

Men nu verkar en viss, liten ljusning skönjas. Det känns ändå som helt rätt tidpunkt att dra igång serien “Draknästet”, som man kan se nästa torsdag, den 23 april, på SVT 1. 

SVT skriver själva om programmet: “Nya innovationer, affärsidéer, och enterprenörsskap är några viktiga förutsättningar för tillväxt och behövs för att få fart på ekonomin och arbetsmarknaden.”

I programmet ska entreprenörerna möta  investerare, som i sin tur kan satsa mellan 200 000 och 2.5 miljoner kronor i varje affärsidé. 

Se där, en programidé som verkligen tar utgångspunkt i några riktigt relevanta utmaningar i samhället. 

Med en flod av entreprenörer och finansiärer som Mats Gabrielsson och Sven Hagströmer kommer vi att få se några personer som - med alla sina fel och brister - verkligen borde vara förebilder för unga idag. 

Bra där, SVT.