Digitala Affärer

Apropå artikeln: E-handelsjättar satsar på Sverige

E-handelsplattformar är bland det hetaste på marknaden just nu.

För det första är e-handeln i sig snabbt växande och har knappast upplevt någon lågkonjunktur. Vi handlar allt mer online.

För det andra har ett antal leverantörer av traditionella publiceringsverktyg, såsom Episerver och Litium, börjat knyta ihop sina system med e-handelsfunktionalitet.

För det tredje ryktas det just nu om stora upphandlingar av system från de allra största kontona på den svenska distanshandelsmarknaden.

För det fjärde är marknaden för just e-handelssystem i sig väldigt splittrad och fragmenterad, vilket öppnar för samgåenden, uppköp och även utslagningar av mindre aktörer.
Och nu laddar de stora, tunga, internationella aktörerna för att ge sig på Sverige och Skandinavien.

Sedan tidigare har den tyska leverantören Hybris etablerat sig. IBM och Microsoft finns givetvis närvarande, men förknippas inte i huvudsak med sina e-handelsplattformar. Nu vill även ATG vara med på allvar.
Troligen kommer det att ge utdelning först om några år, men redan under 2010 kommer vi att få se ett flertal aktörer som skjuter fram sina positioner.

För kundernas del är detta nog uteslutande goda nyheter. Mer att välja på, hårdare prispress, kanske ett internationellt nätverk av experter som kan hjälpa till.

De som har mest att oroa sig för är de svenska, lite mindre aktörerna som ändå har internationella ambitioner: Wipcore, Litium och Episerver för att nämna några.
För dessa aktörer kommer det redan i år att krävas något extra för att de ska kunna räkna med ett långt och lyckligt liv.

Nyss hemkommen från två dagar i Göteborg kan jag summera det som en bra start på året.

Jag höll i två debatter, den ena om e-handel (recenserad och bildsatt här) och den andra om digital marknadsföring. Båda hade fokus på vad vi kan förvänta oss av 2010. Och båda gav en hel del spännande svar - eller i alla fall en spänstig diskussion.

E-handeln kom att kretsa kring (1) utslagning av e-handlare (många e-handlare kommer att slås ut under 2010, ännu fler kommer till), (2) prisfrågan (pris är fortfarande helt avgörande för alla som handlar på nätet - på ett på gränsen till destruktivt sätt) och (3) säkerhet i betalningar (kortföretagen såsom Visa eller Mastercard har gjort det svårare att ta betalt på nätet och i praktiken gynnat fakturabetalningar).

Under passet om marknadsföring kom det också fram mycket intressant. Här kretsade diskussionen kring delvis andra områden:

(1) Massmarknadsföringens död. Panelen var nog överens om att vi kommer att behöva de stora, breda kanalerna men att de måste få en annan roll i framtiden. Marknadsföring handlar om de små samtalen, inte om de stora bullriga megafonerna.

(2) Framtidens marknadschefer jobba närmare både teknik och produktutveckling. Tyvärr går det lite för långsamt.

(3) Panelen enades inte om applikationshysterin till Iphone var på väg att dö ut eller ej. Några trodde att detta var en återvändsgränd, medan andra såg ljust på framtiden för mobil-applikationer.

(4) Mediabyråerna har en fantastisk framtid, bara de jobbar på nya sätt med ett nytt fokus.

Om en knapp månad, den 16-17 februari, arrangeras samma mässa och samma paneldebatter även på Kistamässan i Stockholm. Även om laguppställningen i själva panelerna kan bli lite annorlunda så träffar du givetvis oss på Internetworld även där.

Apropå artikeln på Internetworld.se om hur e-handlarna laddar i julhandeln.

E-handeln kommer inte att sluta slå rekord. Den står fortfarande bara för 4,2 procent av den totala detaljhandeln i Sverige. Men konkurrensen ökar helt klart. Fler aktörer ger sig in i befintliga produktsortiment och det gäller att leverera snabbare, ha en god kundservice och tänka nytt i marknadsföringen för att hålla sig framme.

Men hur mycket e-handlarna än gör är det upp till konsumenterna.

På en konferens jag var på för ett tag sedan berättade en person från bokbranschen om hur smarta personer fattar ologiska beslut på webben. Som att de ofta väljer det näst dyraste alternativet. Prissätt något högt, så ser de annat som billigt. Priset man kan tänka sig att betala beror så mycket på vad produkten är värd för just mig. Och även om många e-handelskonsumenter jämför priser till förbannelse så finns det dem som värderar andra saker istället. Som snabba leveranser, bra service eller att butiken är lätt att hitta på nätet.

Bekvämlighet på alla plan är e-handelns största utmaning.

(min ledare till nästa nummer)

Vi kan snart summera 2009 och istället börja blicka framåt. Jag har givetvis inga svar, men här är några förusägelser som jag delvis hoppas, delvis fruktar ska slå in nästa år.

1 – Google tappar marknadsandelar (sannolikhet 40 %)

Googles framfart har imponerat på oss i åratal. Nästa år tror jag att Google kommer att kämpa både med sin egen organisation och med många konkurrenters.

2 – Facebook slår alla rekord (sannolikhet 90 %)

Jag tror att Facebook kommer att fortsätta att vara den stora, breda sociala sajten som alla måste förhålla sig till, oavsett om man är marknadschef, vd eller möjligen konkurrent.

3 – Nätet skördar offer i tidningsvärlden (sannolikhet 50 %)

Internet ändrar förutsättningarna för oss alla, men en bransch som kommer att få det extra tufft nästa år är dagstidningsbranschen. Det finns en ljus framtid för tidningarna, men tyvärr kommer omställningen till det nya att skörda offer. Det börjar nästa år.

4 – E-handeln exploderar (sannolikhet 80 %)

E-handelsfenomenet verkar ostoppbart just nu. Nästa år tror jag att vi kommer att handla mer och helt nya grejer på nätet. Det leder till fler aktörer på marknaden och fler leverantörer till e-handlarna.

5 – Reinfeldt börjar twittra (sannolikhet 30 %)

Inför valet är sannolikheten stor att vår statsminister kommer att börja använda Twitter. Redan finns det regeringsmedlemmar som förstått den nya tekniken. Statsministern kommer strax ikapp.

6 – Obama-effekten uteblev helt (sannolikhet 80 %)

Trots stora investeringar i partiernas sajter och dyra konsulttimmar hos amerikanska byråer kommer det svenska valet att vara ungefär som vanligt. Obama-effekten kan inte köpas för pengar.

Alla pratar om…

… integritet och transparens. Hur kan vi vara både öppna och samtidigt ha koll på vad som sägs om oss? 10 000-kronorsfrågan.

Alla borde prata om…

… den kulturförändring som kommer att krävas för att ro hem en ny investering i sociala medier. Oavsett bransch.

Sajttips:

http://www.google.com/squared

Ett något udda och kanske smalt verktyg, men Googles alla nya tjänster tvingar oss alltid att tänka i nya banor.

Den här bloggposten är den avslutande delen i SvD.se:s bloggstafett som pågått under den här veckan gällande frågan: Ta betalt på nätet – ja eller nej? Jag har tagit över stafettpinnen från Bosse Svensson, vd för Mktmedia.

Jag, som har fått äran att avsluta stafetten, heter Miriam Olsson och är redaktör på affärstidningen Internetworld som står bakom den här bloggen.

———————————————————————————–

Med mina “mediekonsumentglasögon” på, tar jag mig an frågan som Bosse Svensson, vd på Mktmedia, har skickat vidare till mig.

Vilka nyttor skulle få dig att betala 20 kronor i månaden för en nättjänst från ett lokalt medieföretag?

Jag tänker föra en väldigt enkel tes, nämligen den som ofta glöms bort. Att det är konsumenten som bestämmer, och inte medieföretagen (i det här fallet lokaltidningarna). Vi på medieföretagen kan ju innovera hur mycket vi vill. Men vill inte konsumenten ha det vi erbjuder spelar det ingen roll. Det som är bra för oss är inte nödvändigtvis bra för kunden.

Jag betalar för tjänster på nätet. Musiktjänsten Spotify, att göra-applikationer och fototjänsten Flickr är några saker. Ta mitt Flickr-konto som ett exempel. Jag väljer att betala för den utökade tjänsten Flickr Pro för att det är bekvämt för mig att fortsätta använda en tjänst jag redan valt att använda gratis. Och för att den är bra. Det spelar ingen roll för mig att det finns andra tjänster som är gratis, för det är Flickr jag vill ha. Tydligt är att jag valt utifrån behov och bekvämlighet och inte pris i det här fallet.

Det är konsumenternas behov och bekvämlighet som de lokala medieföretagen måste konkurrera om. Rent konkret handlar det ofta om att tävla om människors tid. Många lokala mediehus är vana vid att vara ensamma och starka på sin marknad och har inte en tradition i att tänka utanför den egna boxen. De agerar ofta fortfarande som om konsumenten inte har några alternativ och det kanske de inte har när det kommer till nyheter, men när det gäller folks tid har de det i högsta grad. Det har kommit in nya konkurrenter som kanske heter Facebook eller Youtube.

Den nya tiden innebär svagheter hos dessa lokala medieföretag, men också styrkor. Svagheterna ligger i att de har förlorat sin ensamrätt på invånarna. Styrkorna i att de just har det lokala förtroendet. Det är i det förtroendet de kan ta sin utgångspunkt.

Utifrån det kan vi tänka oss två enkla scenarion:
Scenario ett: det lokala medieföretaget erbjuder en nättjänst på en marknad där alla motsvarande tjänster (utifrån kundens synvinkel) är gratis. Då gäller det att göra något som konsumenterna hellre vill ha eller inte göra det alls.

Ett exempel. Sundsvalls tidning vill skapa ett lokalt community där invånarna kan få reda på det senaste som händer i stan och där tidningen kan ta betalt för kringtjänster. Men Sundsvalls tidning har fått konkurrens, för idag är Facebook den källa folk vänder sig till för att ha koll på lokala händelser.

Scenario två: det lokala medieföretaget erbjuder en tjänst på en marknad där det finns ett behov, men ingen motsvarande tjänst på marknaden. Det är en guldmöjlighet.

Det andra är det bästa, men också det svåraste. Blocket är ett bra svenskt exempel på det första. Det finns många gratisalternativ, men konsumenterna fortsätter att använda Blocket.

Jag tror dock inte på en nättjänst i den form som Bosse Svensson refererar till. Att betala 20 kronor i månaden som ett fast pris. Det är ju jättebra för den som säljer, prenumeration är lika med fast inkomst för medieföretagen. Men det var förr det. Nu gäller det att tänka på den som köper och då ska det vara behovsstyrt, närhelst konsumenten efterfrågar en tjänst. Man vill själv välja att få information och det är just då man ska kunna få det. Det kan exempelvis vara trafikinformation och golfväder eller något annat man vill ha i en situation som kräver omedelbara besked. Då överstiger behovet priset.

De lokala möjligheterna ligger så klart inte bara hos invånarna, utan också hos de människor som är på tillfällig visit. Det tillfället skapar ett behov till exempel i form av ett restaurangbesök, och lokaltidningen har säkert testat dem alla. Ett klick på datorn eller ett knapptryck kan leda konsumenten rätt. Det kan vara värt att betala för när man vill hitta något snabbt och lätt. Återigen är bekvämlighet ett kriterium och gratisalternativen får stå åt sidan för det. Där har lokaltidningarna ett försprång genom det förtroende de har byggt upp genom alla år. Förtroende tar lång tid att bygga upp, men kort tid att rasera.

För att betaltjänsterna ska gå runt krävs dock ett flertal. Alla människor har olika behov och ett stort antal tjänster talar både för konsumentens bästa och medieföretagens välmående. Flera tjänster = flera intäktskällor.

Sedan kvarstår självklart också frågan var man ska ta betalt. Är det på webben, eller kanske i mobilen där konsumenten är van vid att betala? Det utgår även det från kunden. Och inte heller på den frågan finns det bara ett svar.

Jag vet, vi ställer alla många frågor i den eviga debatten om vad vi kan ta betalt för på nätet. Och vi levererar få svar. Men det är ju helt enkelt för att svaren inte finns. Vi måste, med konsumenten framför ögonen, hitta dem genom att “prova, prova och prova igen” som Bosse Svensson skrev. Det är kundens behov som bestämmer vad det blir, inte medieföretagens.

————————————————————————————-

Vill du ha kontakt med mig?
webb:www.internetworld.se
mejl: miriam.olsson@idg.se
blogg: www.molsson.com
Twitter: @miriamolsson
Flickr: miriamolsson

Att den bästa designen ofta föds ur begränsningar är urgammal vetskap. Men i teknikbranschen är det lätt att bli uppslukad av den snabba utvecklingen och bara tänka mer, mer, mer. Och då är det lätt att glömma detta att begränsningar är bra.

Precis nyligen lanserade Facebook sin nya Facebook Lite i Indien och USA. Det är enligt uppgift en avskalad variant av vanliga Facebook som går snabbt att ladda och fokuserar på det viktigaste. Ursprungligen var den tänkt att användas i länder där det är svårt att hitta en snabb och stabil internetuppkoppling. Men Facebook insåg att även västerlänningar kan komma att uppskatta en enklare och kvickare version av Facebook. Och det verkar de göra. Så här skriver MG Siegler på Techcrunch:

“Simply put, the site is SO much cleaner than Facebook regular, and much, much nicer to look at. Did I mention much, much faster?”

På samma sätt gick det till när de små bärbara datorerna som kallas Netbooks kom till och blev superpopulära. Det började ju med projektet OLPC som skulle utveckla enkla och billiga datorer för barn i tredje världen. Och när man kommit en bit på vägen insåg datortillverkarna att även västerländska konsumenter ville ha billiga, lätta och enkla datorer med grym batteritid.

En produktutveckling som skedde i helt motsatt riktning mot den vedertagna modellen att det nyaste utvecklas för att tilltala early adopters i väst för att sedan sippra ner till vanliga konsumenter och sist skeppas till Afrika i form av avlagda mobiltelefoner och gamla skrivare.

Dessa exempel ger en viktig slutsats: konsumenterna vill inte alltid ha mer - ibland vill vi ha mindre. Jag tror detta ligger i tiden just nu. Utvecklingen på många områden går så snabbt framåt (i alla fall i väst) att det finns något väldigt tilltalande i att ta ett steg tillbaka. Att klara sig med det enklaste istället för det mest avancerade. Low tech blir liksom lite coolt, istället för att bara kännas trist och bakåststrävande.

Jag tycker att alla som jobbar med någon form av produktutveckling verkligen ska ta till sig detta. Prova att skala ned istället för upp. Tvinga dig själv att fokusera på andra parametrar än du vanligtvis gör. Driver du en e-handel eller en webbtjänst? Fundera då inte på vad du kan lägga till på sidorna - fundera på vad du kan ta bort. Låtsas att du på riktigt är tvungen anpassa ditt erbjudande till ett rackigt 56k modem. Eller en 2G-mobil. Testa!

P.S. Av ovanstående anledningar avfärdar jag inte, som vissa, helt tanken på den så kallade e-boken. Det finns en poäng i att den inte är en laptop eller en ständigt uppkopplad tablet-dator. Men den måste vara billig, robust och superenkel. Ganska low tech, helt enkelt. D.S.

Betala oss eller så händer det tråkigheter. Så brukar det låta på ett ungefär när maffian kommer på oanmält besök till någon hederlig småföretagare. Ett urgammalt affärsupplägg, som uppenbarligen fungerar hyfsat.

Ja, det fungerar tydligen så bra att även moderna internetbolag med freemium-upplägg inte tvekar att använda samma taktik gentemot sina kunder. Och precis som för den hårt jobbande krogägaren som får besök av Camorran så är det inte särskilt trevligt för de kunder som drabbas. Och när det då inte föreligger hot om våld så blir man bara jäkligt osugen på att betala.

Ta svenska musiktjänsten Spotify som exempel. Om man kör gratisversionen av Spotify så får man ibland reklamavbrott. Så långt allt väl. Men man får också en massa propåer om att uppgradera till premium-versionen av tjänsten. Argumentet för att betala 99 spänn i månaden för premium-abonnemanget är att då slipper man reklam. Och det är också det enda argumentet. Man säger: “Betala annars får du en sämre tjänst”. Istället för “betala, så får du en bättre tjänst”. Det tar emot rent psykologiskt hos användarna tror jag. Det gör det i alla fall hos mig. Jag blir ju bara mer irriterad ju mer Spotify-Sophia tjatar. Och irritation är inte ett bra sätt att sälja.

Spotify skulle istället fokusera på att man får något man vill ha. Istället för att man slipper något man inte vill ha.

Som till exempel recensioner, rekommendationer och bättre topplistor. Det skulle jag gärna betala för. Och om jag slipper reklam så är det en bonus. Eller ta mobilversionen som äntligen kommer snart. Där har Spotify något som verkligen kan locka folk att betala för Premium-tjänsten. För Spotify i mobilen så betalar jag och kommer dessutom att vara glad och tacksam.

Spotify är ju inte den enda tjänst som kör med det här maffialikande freemium-modellen. Det finns massor. Dessa borde verkligen tänka över hur vad man signalerar till användarna. Hur trevlig tjänst du än byggt så är det kanske inte så smart att ha Tony Soprano som affärscoach. Sälj med argument som fokuserar på att man får något nytt och unikt istället för vad som händer om man inte betalar.

Ibland förvånas jag över att en tjänst eller funktion som verkar självklar inte redan utvecklats. Sådana saker som man med sunt förnuft och liten gnutta koll kan anta inte är omöjliga att få till för någon med det tekniska kunnandet och lite kapital. Jag antar att jag inte är ensam om den känslan. Därför tänkte jag lista några grejer jag önskat mig den senaste tiden.

1. Transkribering av röstanteckningar i mobilen
En mobiltjänst som låter mig enkelt spela in röstanteckningar som en diktafon (jag vet att det finns flera sådana) och som sedan synkar upp dem i molnet och transkriberar (som Google Voice enligt uppgift gör med röstmeddelanden) dem till text. På det sättet blir de sökbara på en webbtjänst där texten-filen alltid har kvar kopplingen till ljudfilen så att den blir lätt att hitta om man vill gå tillbaka. Jag vill helt enkelt ha den digitala versionen av Agent Dale Coopers mystiska sekreterare Diane i Twin Peaks.

2. Riktig synk mellan webbläsare
Det finns många verktyg för att synka bokmärken och lösenord mellan olika datorer och webbläsare. Men jag börjar ärligt talat bli lite trött på denna soppa (även om de enskilda tjänsterna som Xmarks, Delicious m m är bra). Jag önskar att min personligt anpassade Firefox med alla tillägg, historik, lösenord, bokmärken och inställningar fanns som en enhet i molnet. Detta borde väl Mozilla kunna ordna. Bara att öppna vilken generisk Firefoxinstallation som helst, logga in med sitt Mozilla-lösenord (OpenID naturligtvis) och sedan kunde jag surfa i min helt egna miljö. Enkelt eller?

3. Prenumeration på dagligvaror
Jag skulle vilja ha en veckovis (eller kanske två gånger i veckan) stående leverans från typ Mataffären.se av basgrejer som jag vet att vi förbrukar. Betalning på faktura månadsvis eller vid dörren vid leverans som vanligt. Och gärna en påminnelse i mobilen lite innan leverans om att lägga till lite extra varor till basbeställningen. En smidig mobil app att göra spontantilläggen med, enkelt och snabbt. Krydda anrättningen med några bra erbjudanden som anpassats till mig. Mums!

Att jag inte hittar en önsketjänst kan ju bero på flera saker som att: behovet hos folk i allmänhet inte är så stort som hos mig, att någon faktiskt håller på att utveckla tjänsten men den har inte lanserats ännu, eller att den faktiskt finns men att jag har missat den. Så om du känner till att någon av önskningarna ovan redan existerar så hojta till i kommentarerna. Likaså om du vet att det är något som håller på att utvecklats. Och komplettera helst av allt listan med dina önsketjänster. Vad önskar du dig?

Ett av våra återkommande budskap är att “allt hänger ihop”. Marknadsföring handlar om information, information handlar om försäljning och försäljning handlar om marknadsföring.

Därför är det inte så avlägset att säga att vi alla, på ett eller annat sätt, håller på med försäljning. I vår värld brukar vi kalla det e-handel.

SJälvklart är det inte alla som håller på med betalningar över nätet eller har stora e-handelssystem.

Men vi har alla ett ansvar för att tala om vad vi kan erbjuda, hur man får tag på det och varför det är bra.

I det avseendet finns det massor av lärdomar att dra från e-handlarna runt om i världen.

Här är några exempel på saker som vi som inte ser oss som e-handlare kan lära av de “riktiga” e-handlarna:

1 - Våga exponera dina tjänster och produkter

Du har en sajt för att berätta något. Visa upp det bästa du har och visa upp det på ett sätt som gör det attraktivt.

2 - Våga berätta säljande

Ta i! Lågmäldhet och försiktighet har vi nog av ändå. Du tror nog på dina egna produkter och tjänster: visa det också när du skriver om de på sajten.

3 - Analysera dina “kunder”

Dina kunder surfar runt på sajten - och med lite enkla verktyg (börja med Google Analytics) så kan du följa med dem. Ta reda på om de hittar vad de letar efter. Det här är e-handlare världen över experter på. Det borde fler vara.

4 - Djuplänka

Dina annonser på Google (som du väl har?) måste gå till rätt sida på din sajt. Det är ytterst sällan som din startsida ger de bästa svaren på besökarnas frågor.

5 - Korslänka

En tjänst eller produkt du har hänger ofta ihop med andra produkter och tjänster. Se till att du har länkat mellan dessa på din sajt.

Sätt igång! Bli en e-handlare du också. Med eller utan kortbetalning.

Orden kommer från Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm. Hans poäng, som han utvecklade på Stockholm Media Week i veckan,  är att om man behöver tala om internet som ett nytt medium så är man redan hopplöst passé från start. För en tioåring idag så är internet inte nytt. Det har alltid funnits.

Ola Lindholm exemplifierade vidare med sin tvååriga dotter som redan vant sig vid att hon kan peka och se nästan vad hon vill på You Tube. Själv har jag upplevt hur komplett utsiktslöst det är att försöka förklara konceptet tv-tablå för min egen treåring.

Ett annat exempel är Creuna-formgivaren Fredrik Marcus anekdot från årets Webbdagarna om när han med sin son sprungit på en svängig gatumusikant och sonen utbrister “Pappa, ladda ner” och pekar på musikanten.

Jag blir väldigt fascinerad varje gång jag hör liknade historier. För det är faktisk lätt att glömma. Vi som växte upp med två tv-kanaler och utan internet har väldigt lätt för att bli överentusiastiska över alla nya saker vi kan göra idag. Men för en tioåring är internet inte en uppsjö av fantastiska nya möjligheter. Det bara är. Precis som Bamses papperstidning bara är. Tioåringen lägger ingen värdering i att det ena är digitalt och det andra är analogt. Det finns där och används när det passar.

Så det är väl egentligen hög tid att sluta snacka om “nya medier”. Och sluta ställa nytt mot gammalt i en konflikt där bara det ena är rätt. Unga idag tycker inte att analog shopping eller media är ute. De bryr sig inte så länge de får vad de vill ha.

Detta måste vi som är något äldre inte bara snacka om utan verkligen anstränga oss att förstå på djupet om vi ska hänga med när tioåringarna bli 15 och 20 år. Annars är vi som Ola Lindholm uttryckte det “så jäkla stekta”.