Digitala Affärer

Apropå artikeln: E-handelsjättar satsar på Sverige

E-handelsplattformar är bland det hetaste på marknaden just nu.

För det första är e-handeln i sig snabbt växande och har knappast upplevt någon lågkonjunktur. Vi handlar allt mer online.

För det andra har ett antal leverantörer av traditionella publiceringsverktyg, såsom Episerver och Litium, börjat knyta ihop sina system med e-handelsfunktionalitet.

För det tredje ryktas det just nu om stora upphandlingar av system från de allra största kontona på den svenska distanshandelsmarknaden.

För det fjärde är marknaden för just e-handelssystem i sig väldigt splittrad och fragmenterad, vilket öppnar för samgåenden, uppköp och även utslagningar av mindre aktörer.
Och nu laddar de stora, tunga, internationella aktörerna för att ge sig på Sverige och Skandinavien.

Sedan tidigare har den tyska leverantören Hybris etablerat sig. IBM och Microsoft finns givetvis närvarande, men förknippas inte i huvudsak med sina e-handelsplattformar. Nu vill även ATG vara med på allvar.
Troligen kommer det att ge utdelning först om några år, men redan under 2010 kommer vi att få se ett flertal aktörer som skjuter fram sina positioner.

För kundernas del är detta nog uteslutande goda nyheter. Mer att välja på, hårdare prispress, kanske ett internationellt nätverk av experter som kan hjälpa till.

De som har mest att oroa sig för är de svenska, lite mindre aktörerna som ändå har internationella ambitioner: Wipcore, Litium och Episerver för att nämna några.
För dessa aktörer kommer det redan i år att krävas något extra för att de ska kunna räkna med ett långt och lyckligt liv.

Igår var det återigen fokus på de stora samhällsfrågorna och “Sverige som IT-nation” för min del. Jag har haft förmånen att i olika sammanhang få vara med och leda debatter om just hur vi som nation ska kunna bli modernare och dra nytta av teknikens möjligheter.

Igår ledde jag ett pass på Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, om just hur vi som nation ska kunna bli ännu bättre. Detta följdes av prisutdelning av “Guldmusen 2009“, som vår systertidning Computer Sweden, Affärsvärlden och IT- och Telekomföretagen ligger bakom.

Årets pristagare var samtliga hämtade från “vår” värld:

- Årets IT-person: Rick Falkvinge, Piratpartiet

- Årets IT-företag: Spotify

- Årets IT-entreprenör: Mikael Runhem, grundare av Episerver.

På sitt speciella sätt summerar de här tre namnen ganska väl 2009 - i alla fall ur min horisont. Det har varit fokus på gränsen mellan politik och webben (inklusive våra myndigheters öppenhet), det har varit fokus på affärsmodeller och “Freeconomics” och det har varit fokus på våra sajters möjligheter att konvertera, skapa nytta och effektivitet.

Det är också talande att när det hetaste inom “IT-världen” ska lyftas fram så kommer samtliga från online- och webbvärlden. Det är ingen tvekan om att det mest spännande handlar om teknikens konsekvenser och dess möjligheter, snarare än den tekniska revolutionen i sig.

Möjligen missar vi här de sociala medierna - men nu finns det ju bara tre priser att dela ut…

Stort grattis till både Micke Runhem, till Spotify och till Rick Falkvinge!

Politik är viktigt. De som känner mig vet att jag verkligen menar det.

Just därför är vi faktiskt rejält bekymrade över hur våra politiker och kanske i synnerhet våra politiska partier ser på samhällets utveckling, backat och pådrivet av de sociala medierna, av mobiltelefonerna och av nätets enorma kraft. Läget är inte hopplöst, men många har svårt att hänga med i svängarna. I synnerhet har våra institutioner, myndigheter, partiorganisationer och så vidare svårt att reformeras i den takt som krävs för framtiden.

Nu har vi dragit ytterligare ett strå till stacken, dels i form av ett öppet brev till våra politiker, dels i form av en lista med personer som alla skulle kunna bidra med insikter om hur samhället har ändrats.

Läs och tyck till! Och dessutom: engagera dig. Som det gamla citatet lyder: “De som inte intresserar sig för politiken låter sig styras av dårar.”

(Min ledare till nästa nummer. Feedback mottages med tacksamhet)

Vi vet att marknadsföringen blir allt mer kreativ. Och den måste bli mer kreativ framöver.

Att bara ta sina gamla print-annonser och göra en Jpeg eller Gif av dem och sedan köra dem som banners, det duger självklart inte.

Men var går gränsen i denna kreativitet? Och hur mycket är egentligen till salu?

I veckan har vi skrivit om ett nytt marknadsföringstrick - att sälja sina statusrader på Facebook. Ersättningen är för den som utför själva marknadsföringen inga stora pengar för ett mediehus, men för en individ rör det sig ändå om ganska betydande summor, i alla fall under gynnsamma förhållanden.

Ett liknande upplägg finns för Twitter-inlägg.

Vi vet att viral marknadsföring bara blir viktigare. Vi vet att vi sätter stor tilltro till våra kontakter i våra nätverk. Personer med stora nätverk och som därmed kan nå ut till många har också en bra plattform för kommunikation.

Därmed kan man dra slutsatsen att dessa nya marknadsföringskoncept bara är ännu en av vägarna framåt för den marknadschef som bedömer att de gamla vägarna är stängda.

Å andra sidan finns något lömskt och ogenomtänkt i projektet. Bra marknadsföring kännetecknas idag av att du själv kan kommunicera med målgruppen (behöver du en bulvan har du problem) och att du ersätter monologen (envägskommunikationen) med dialogen (tvåvägskommunikationen). Att köpa någons statusrad eller Twitterinlägg är knappast någon dialog. Det är bara ytterligare ett sätt att fortsätta den monolog som vi egentligen har blivit ganska trötta på.

Dessutom borde trovärdigheten hos de kanaler som förmedlar denna marknadsföring erodera - förr eller senare. Trots allt bygger de starka varumärkena på just trovärdighet, tydlighet och förutsägbarhet. Slarvar du med detta, kommer det också att förstöra ditt varumärke på sikt.

Jag älskar galna idéer, och köpta statusrader hör till dessa. Men jag tror ändå att det är en dålig, galen idé.

Jag föredrar trots allt bra, galna idéer.

Mässornas framtid. Internetworld har ju synts bland annat på Easyfairs Internet Expo nyligen och hur osannolikt det än kan verka så behövs dessa mötesplatser också.

Alla borde prata om:

Varför bankerna och kortföretagen fortsätter att vara bland de mest konservativa när det kommer till synen på e-handelns framtid. Märkligt.

Sajttips:

http://thatguywiththeglasses.com/videolinks/thatguywiththeglasses/5-second-movies

Konceptet “less-with-more” blir extra tydligt här, när långfilmer kokas ner till fem sekunder.

Så har det gått ännu ett år och snart en månad in på det nya. Sverige slickar sina sår från lågkonjunkturen och det känns faktiskt lite ljusare trots att det är långt kvar både till våren och bättre tider.

En vän frågade mig häromdagen: ”Har något stort hänt de senaste månaderna?” För henne har en ny värld öppnats. Hon har upptäckt sociala medier och all information som finns om hennes bransch därute.

I min värld hände inte det under de senaste månaderna. Många av verktygen och källorna har funnits där länge. Men fenomenet att tänka ”det var i år det hände” är långt ifrån nytt. Många med henne upplevde sociala mediers genomslag 2009. Jag skrev själv en krönika för ett par månder sedan om utvecklingen av sociala medier under de senaste två åren. Om att exemplen nu är mer konkreta och företagen är mer medvetna.

För det spelar ju ingen roll när det händer, vi måste hela tiden vara på tå. Man kan tycka att det händer då, eller snart. Men det gör det inte. Det händer nu och hela tiden.

Min vän jobbar på ett stort svenskt företag inom livsmedelsindustrin. Och mycket i hennes spaning står i centrum för det förra året handlade om.

2009 var året då:
… svenska företag hittade till Twitter.
… sociala medier var på allas läppar.
… realtidswebben slog igenom på allvar. Webben är här och nu. (Har du inte redan läst artiklarna i förra numret – gör det nu!)
… Facebook kom igen. Från dödsdom till all information i ett flöde och fler besökare än någonsin.
… vi träffades på de nya idédrivna konferenserna. Som 24 Hour Business Camp för att bygga nya webbtjänster under ett dygn. Och Sweden Social Web Camp där 300 webbmänniskor samlades i den Blekingska skärgården. Här träffas man under oordnade former och kommer vidare. Något att ta efter även intraprenöriellt i företaget.
… många företag flyttade ut sin verksamhet i molnet.
… e-handeln blev social och slog nya rekord.

Det är inte bara 2009 som är till ända. Det är också ett decennium. En tioårsperiod med en utveckling som har gått snabbare än många av föregående decennier. Förra året genererade vi till exempel fyra exabites information på internet. Det är mer information än under de senaste 5 000 åren.

Nu blickar vi framåt på det nya året – då det händer.

(min ledare till nästa nummer - tyck gärna till)

Vi på Internetworld slåss för de digitala affärsmöjligheterna. Det vet ni.

Dessa digitala affärer är i vissa avseenden de samma som de “analoga” affärerna: det handlar om att tjäna pengar, att bygga organisationer, att våga ta risker, att tro på medarbetare och på andra företag i sin omvärld.

Men det finns också avgörande skillnader.

De digitala affärerna bryter ner gränser, exempelvis mellan försäljning och marknadsföring, mellan kundtjänst och affärsutveckling, mellan ledning och medarbetare.

De digitala affärerna kräver ett nytänkande i hur man organiserar sitt företag. Det kräver - speciellt i en värld full av sociala medier - att vi sätter fotfolket först och överst, ledningen och cheferna längst ner.

De digitala affärerna är också i sann mening globala: Visst kan språk och kultur sätta sina gränser, men våra möjligheter att göra affärer bortom landsgränser är enormt mycket större än tidigare.

Jag vågar också hävda att affärer i den digitala ekonomin bygger mer på tilltro, mindre på konflikt. Mer på samarbete, midre på hård konkurrens. Mer på långsiktighet och förvaltande, mindre på snabba klipp.

I denna nya värld, som jag för min del tror kommer att blomma ut rejält de kommande åren, byggs också en ny industri. Det kommer att krävas en ny sorts företag, en ny sorts leverantörer för att klara dessa nya krav som ställs i den digitala ekonomin.

Än så länge går det bara att se konturerna av denna bransch av leverantörer och det är inte alltid så lätt att veta vilka som hör till det vi skulle kunna kalla den digitala branschen. Men den är under definierande och under framväxt.

Google, Tradedoubler och Facebook är självskrivna.

Webbyråer hör givetvis också hit: Creuna, Inuse, Dobberman, Söderhavet, Farfar etcetera.

Att många reklam- och pr-byråer också kommer att vara en central del är lika uppenbart.

På samma sätt alla de systemleverantörer som stöttar de digitala affärerna: CMS-leverantörer som Episerver, Sitedirect och Polopoly exempelvis. E-handelsleverantörer som Litium, Jetshop och andra.

Plus de stora konsult- och mjukvarubolagen som har insett att webben är helt central: Microsoft, IBM, Adobe och så vidare. Ingen nämnd, ingen glömd.

Denna nya bransch kommer kanske att spreta en hel del - både inledningsvis och ett bra tag framöver. Men jag är ändå övertygad om att den kommer att frodas bara om den just får vara lite otämjd och inte automatiskt placeras in i ett gammalt fack med ett nytt namn.

Vi på Internetworld kommer att göra vad vi kan för att både stötta, men också kritiskt granska denna nya bransch. Hur spretig den än är.

Alla pratar om:

… Googles nya telefon Nexus One. Och visst är det lite spännande att ett bolag som bara erbjudit tjänster nu ger sig på hårdvara.

Alla borde prata om:

… hur vi ska kunna tydliggöra begreppet “sociala medier”. Måtte 2010 bli året då vi gör något mer begripligt av modeorden “sociala medier”.

Sajttips:

http://p3spotify.adagio.se/

Självklar men också smart idé där musiken i P3 blir spellistor för Spotify. Personligen sörjer jag dock att P3 Soul med Mats Nileskär som regel fattas.

Nyss hemkommen från två dagar i Göteborg kan jag summera det som en bra start på året.

Jag höll i två debatter, den ena om e-handel (recenserad och bildsatt här) och den andra om digital marknadsföring. Båda hade fokus på vad vi kan förvänta oss av 2010. Och båda gav en hel del spännande svar - eller i alla fall en spänstig diskussion.

E-handeln kom att kretsa kring (1) utslagning av e-handlare (många e-handlare kommer att slås ut under 2010, ännu fler kommer till), (2) prisfrågan (pris är fortfarande helt avgörande för alla som handlar på nätet - på ett på gränsen till destruktivt sätt) och (3) säkerhet i betalningar (kortföretagen såsom Visa eller Mastercard har gjort det svårare att ta betalt på nätet och i praktiken gynnat fakturabetalningar).

Under passet om marknadsföring kom det också fram mycket intressant. Här kretsade diskussionen kring delvis andra områden:

(1) Massmarknadsföringens död. Panelen var nog överens om att vi kommer att behöva de stora, breda kanalerna men att de måste få en annan roll i framtiden. Marknadsföring handlar om de små samtalen, inte om de stora bullriga megafonerna.

(2) Framtidens marknadschefer jobba närmare både teknik och produktutveckling. Tyvärr går det lite för långsamt.

(3) Panelen enades inte om applikationshysterin till Iphone var på väg att dö ut eller ej. Några trodde att detta var en återvändsgränd, medan andra såg ljust på framtiden för mobil-applikationer.

(4) Mediabyråerna har en fantastisk framtid, bara de jobbar på nya sätt med ett nytt fokus.

Om en knapp månad, den 16-17 februari, arrangeras samma mässa och samma paneldebatter även på Kistamässan i Stockholm. Även om laguppställningen i själva panelerna kan bli lite annorlunda så träffar du givetvis oss på Internetworld även där.

(Detta är ett inlägg skrivet för www.svinbloggen.se. Kommentera gärna även här)

Sverigs Radios kanal P4 hör till de allra viktigaste kanalerna för statsmakten att nå ut med information. Eller möjligen att tjuta med några starka tutor på hustaken i tätbebyggda områden.
Vi större kriser förväntas medborgarna ratta in sin lokala P4-kanal för att få mer information om allvarligare utsläpp, bränder eller ännu värre saker.
Troligen har de flesta tillgång till en radio än så länge.
Förmodligen är P4 en välkänd frekvens som många vet hur de ska hitta.
Och kanske, kanske snappar folk på ett eller annat sätt upp att de faktiskt ska sätta på sin radio alls.
Mycket talar för att det dock inte alls är så. Och framför allt inte att det kommer att förhålla sig så framöver.
Detta nya läge är knappast någon nyhet för våra myndigheter, som gjort en hel del både lovvärda och i många fall lyckade försök att synas på nya ställen.
Och det är inte bara bra - det är extremt viktigt.
Numera håller vi oss uppdaterade via Facebook, Twitter, modebloggen, via dn.se eller gp.se , via nischade sajter för just våra intressen eller via våra RSS-läsare. Och för en hel del också via morgontidningen, gratistidningen eller via tv-nyheterna.
Alla gör inte allt detta. Ett mycket litet fåtal engagerar sig i så många kanaler. Däremot väljer vi alla våra olika sätt - och det blir en brokig samling.
Jag kan förfäras över att många amerikaner får sin huvudsakliga nyhetsbevakning via David Letterman, men det är inte om min frustration som denna text ska handla.
För oss som vill berätta något - och som vill nå ut brett - är budskapet istället att vi har ett helt nytt sätt att jobba framför oss.
Det inte inte bara ett nytt sätt att kommunicera på. Det kräver också att vi som vill berätta något sprider ut vårt budskap på så många fler sätt än tidigare.
Nu är ett sådant läge: vi vet att ungdomar bör vaccinera sig mot svininfluensan. Det är relevant och motiverat både för individen och för samhället. Budskapet om riskerna med att hoppa över denna vaccinering bör nå ut så långt det bara går - och så snabbt som möjligt.
Att synas i tv, i dagstidningar - och i P4 - är självklart viktigt och relevant.
Men för att nå det stora flertalet krävs det att vi också sprider vårt budskap i de många nya kanalerna som finns tillgängliga idag.
Den här bloggen är ett sådant initiativ. Ett bra bra och lovvärt initiativ.
Att synas i andras kanaler, såsom Facebook och Twitter, är andra bra alternativ.
Ytterst handlar det dock om att se till att vara relevant. Att inte pracka på målgruppen något de redan från början har valt bort.
Om paus-programmet “Anslagstavlan” som fortfarande verkar finnas kvar i SVT:s tablå ska fungera framöver krävs det att inslagen blir lika roliga och underhållande som Ica-reklamen. Eller helst ännu bättre.
Först då kan avsändaren hitta sin målgrupp - och få den intresserad att faktiskt lyssna aktivt.
En av lärdomarna från de första, stapplande stegen i detta nya medielandskap är att vi måste förtjäna vår publik.
Det är lättare sagt än gjort. Inte minst för det offentliga Sverige.

Vad kan Facebook lära oss om oss själva? Bryr sig Steve Jobs om svenska tv-bolag? Och hur hamnade Iphone på slagfältet, bokstavligen? Det är några brännande frågor som väckts i veckan. Här är tre tecken i tiden:

Iphone drar i krig
Ett amerikanskt vapenföretag har byggt en Iphone-app för soldater i krig (bild ovan). Intressant som New York Times nämner i artikeln är att vanligtvis så rör sig innovation i motsatt riktning. Alltså att ny avancerad teknik kommer från militären och letar sig sedan ner till konsumenterna (internet, någon?). Men här sker det alltså omvänt. Verkligen ett bevis för Iphone:s höga innovationshöjd.

Folkforskning på Facebook
Att Facebook internt använder sin enorma kunskap om medlemmarna för att utveckla tjänsten är uppenbart. Men samma material skulle lika uppenbart kunna lära oss massor av spännande saker om världen i övrigt. Därför är det väldigt intressant att se den här studien av etnicitet som gjorts av Facebooks egna forskare. Liksom John Battelle hoppas jag på att Facebook snart låter utomstående forskare använda denna dataskatt. Studien i sig är i och förvisso intressant men också så typisk amerikansk; det första man tittar på är ras.

Mediejättarna rör sig
Både SVT och TV4 jobbar för att göra tv mobilt på ett bra sätt. Hoppas bara Apple inte segar med att godkänna. Spontan känsla: efter att i åratal varit mer eller mindre besviken på de stora medieföretagen så är det kul att uppleva en period där de faktiskt ger oss det vi vill ha, när vi vill ha det (typ i alla fall).

Bonniers magasin-prototyp ser också grymt läcker ut. Men den sköna värld som visas i presentationsvideon känns ärligt talat, och tyvärr, rätt avlägsen. Hoppas inte, dock.

(min ledare till nästa nummer. Tyck till under veckan. På fredag är det för sent…)

Många företagsledningar grubblar just nu på hur de ska förhålla sig till dessa nya kanaler mot omvärlden och på många kliar det i fingarna att styra upp, strama åt och reglera.

Men det finns många fallgropar på de vägarna, det kan jag lova.

De flesta styrdokument av de här slaget brukar likna ”tio Guds bud” – saker du inte får göra. Du får inte göra si, du får inte göra så. Och det brukar ta utgångspunkt i att vi som medarbetare är en integrerad del av företaget – att vi på arbetstid ”tillhör” företaget.

Så kanske man kunde resonera på 50-talet. Eller i Nordkorea. Men numera måste vi tänka annorlunda.

Utgångspunkten måste vara att våra medarbetare både är anställda och självständiga individer med en egen hjärna. Och utgångspunkten måste vara att det är bra att det är så.

Vi måste dra nytta av vår mångfald, av olikheten och av de många olika sätt att argumentera för vår vision, våra produkter och våra tjänster. Att vi faktiskt inte bara är ett toppstyrt slagskepp från andra världskriget, utan en social konstruktion bestående av en rik flora av åsikter, resonemang och personligheter.

I en sådan värld tror jag en smart strategi för sociala medier bygger på tre hörnstenar:

- Utbildning. Se till att dina medarbetare lär sig vad sociala medier är, hur de fungerar och att de förstår logiken bakom det nya samtalet på nätet.

- Tillåtande attityd. Våga låta dina medarbetare pröva på, testa och lära sig på egen hand. Det går inte att lära sig de sociala medierna i en skolbänk. Man lär sig genom att göra.

- Ständigt visionsarbete. Glöm aldrig bort att sälja in din vision för företaget till dina egna medarbetare. Alla kanske inte tror blint på all du säger, men jobba ständigt på att stärka dina visioner hos din personal. Då kommer de också att bli goda ambassadörer på nätet.

Alla pratar om:

- Iphone-applikationer. Trots att Apples mobil knappast är en fantastisk telefon så är den så banbrytande att man inte kan blunda för genialiteten.

Alla borde prata om:

- Facebooks långsiktiga strategi. Tjänsten ändras, sakta men säkert. Frågan är var det slutar.

Sajttips:

http://gowalla.com/

Spännande Iphone-applikation, där du talar om var du är och kan samtidigt se var dina kontakter befinner sig. Lekfullt, men också kreativt och spännande.